Stipendiet är ett utbyte mellan Gotland och regionen Westfalen-Lippe i västra Tyskland. I september varje år ges en tysk konstnär möjlighet att under en månad leva och verka på Gotland, samtidigt som en gotländsk konstnär gör samma sak i Tyskland.
Årets tyska stipendiat heter Marlena Gundlach. Vanligtvis bor hon i Münster i västra Tyskland. Men under hela september har hon nu i stället levt och skapat i ett hus i Själsö.
– Jag har varit ensam mycket. Det har känts viktigt eftersom det hänger ihop med de teman jag har i min konst, säger Marlena Gundlach.
Just ensamheten och övergivenheten framgår tydligt i hennes verk. Och det är inte så konstigt, eftersom hon till stor del utforskar hur jorden kommer att se ut när människorna har lämnat den. Kanske för att resa till andra planeter.
– För några år sedan hörde jag fysikern Stephen Hawking prata om att människan behövde lämna jorden inom hundra år, på grund av klimatförändringarna, säger Marlena Gundlach och fortsätter:
– Han sade det nog mest för att göra en poäng. Men det fastnade i mig. Hur absurt är det inte att vi kan behöva lämna jorden?
Under veckorna på Gotland har hon låtit raukar och fornlämningar – spår efter både naturens och människans historia – hamna i fokus i teckningar där färgerna är starka, men där människorna alltså lyser med sin frånvaro.
I sin arbetsprocess har hon först fotat raukar, träd och platser som har tilltalat henne. Därefter har hon skapat teckningar utifrån fotografierna.
– Jag tycker om att jobba med landskap. Ofta genom att låta ett öde landskap möta objekt skapade av människor, säger Marlena Gundlach.
Utöver teckningarna består utställningen på Gotlands konstmuseum också av tre andra typer av verk. Videokonst, fotografi och en installation. Det blåskimrande videoverket – som döpts till ”Curiosity Insight”, efter två amerikanska farkoster på Mars – hamnar genast i blickfånget hos den som kliver in i utställningssalen.
Efter tre veckor på Gotland ska hon inom kort återvända till Tyskland. Men en bit av Gotland kommer troligen att följa med henne tillbaka.
– För två år sedan var jag stipendiat i Italien. Och bergen som fanns där finns i en teckning här också. Jag brukar ta med mig något från platserna jag har varit på. Så raukarna kan säker dyka upp i mina framtida verk.