Att Jill Johnsons ”My remedy tour” landade i Visby är så klart fullständigt naturligt med tanke på mängden gotlänningar i bandet, två av fem. Och mycket riktigt inledde Jill med elefanten i rummet:
– Det handlar om dem i dag, det vet jag, sade hon med adress Roger Gustafsson och Johan Lyander.
Roger som med sin gitarr, sin dobro och sin lapsteel – utan lapsteel ingen countrymusik! – tillhört Jill Johnsons kompband sedan 2007 och Johan Lyander som med sin klaviatur är ny i gänget vid den här turnén. Och visst briljerade musikanterna
Jill Johnson har med sina 25 album i ryggen och en karriär som pågått sedan hon var 14 under året återvänt till mindre klubbar, precis som det var i alltings början.
Wisby strand är enda konserthallen på turnén, med den fylldes på onsdagskvällen, den också. Bland många andra syntes flera av Gustafssons och Lyanders musikerkompisar på plats.
Trots lokalens vidlyftighet skapades en intim känsla när Jill snicksnackade med och rullade på med sin patenterade countrypop.
Patenterad i så motto att hon genom åren med sin röst skapat sitt alldeles egna varumärke. Det är liksom aldrig någon tvekan om vem som är artisten när det någon gång kommer en Jill-dänga på radion.
Det sägs att om en countrylåt spelas baklänges får man tillbaka villan, hunden, bilen och den kärlek som lämnat. Mycket elände, alltså.
Att Jill Johnson på senaste tiden, inte minst i sitt sommarprat i P1, varit öppen med sin egen separation och de sår den orsakat skapar en extra nerv i låtar som ”Love ain’t nothing if it ain’t with you”, ”Could you stay the night” och ”Better than me”. Om än skrivna långt tidigare, innan livet hann ifatt.
– En låtskrivarkompis rusade in fullständigt förtvivlad över att dottern efter skilsmässan valt att flytta med sin pappa, berättade hon om upprinnelsen till ”Better than me”. Inte visste jag då vad jag vet nu.
Under en och en halv timme bjöd Jill och det briljanta bandet låtar från här och var i karriären. Country blev pop som stundtals drog åt röjig rock. Men trots en diger låtkatalog var det två covers som fick de största ovationerna.
Allra mest Doug Seegers ”Going down to the river”, känd från tv-programmet ”Jills veranda”, i en tung och bluesig version som näst sista låt.
Och också avslutningen ”Så mycket bättre”-tolkningen av Tommy Nilssons ”Öppna din dörr”, ”Open your heart”, skriven som ett rop på hjälp från en sårig relation.
Gotlänningar, förresten. De gotländska inslagen har löpt parallellt med Jill Johnson under alla år i rampljuset, sådant är alltid som lokaltidningsreporter roligt att notera.
När hon vann Melodifestivalen 1998 med låten ”Kärleken är” fanns Annika Fehling och hennes band i startfältet, när hon sjöng ”Crazy in love” vid festivalen 2003 var dansaren Greger Andersson del av numret och härom året låg hon ett år på Svensktoppen med just ”Open your heart”, vars text har Tobias Fröberg som medförfattare.
Allt detta noterat med inte så lite stolt lokalpatriotism.