Julmusten pyser och julstjärnan lyser i fönstret på Joel Kants flygel. Fyra vänner som fann varandra under länsteaterns uppsättning "Mina drömmars land" kunde inte skiljas åt och kallar sig nu "Mina drömmars band".
– Jag som har spelat med så himla många kan säga att det här är ett fantastiskt band, säger Marie Nilsson Lind.
Arbetet pågår just nu för fullt med julshowen "Finns det några snälla barn" som har premiär på länsteatern den 30 november.
Tre av de fyra har flyttat hem, tillbaka till Gotland, och arbetsglädjen och lusten att spela ihop flödar.
– Jag har försökt flytta fyra gånger, men sista gången jag flyttade hem kände jag att suget efter något annat hade upphört, säger Erik Törner och får medhåll.
Marie Nilsson Lind berättar kärleksfullt om sin man, "Ståckhålmaren", och hur bra de båda trivs i huset på ön, men hur hon trots många år i Stockholm aldrig lärde sig leva där.
"Mina drömmars land" var hennes comeback som artist efter att Josefin gått bort. Nu befinner hon sig mitt i skrivandet till julshowen, och skriver också på en bok som planeras till nästa år.
– Jo, det kommer stora projekt. Mer tillbaka än så här blir jag inte, säger hon och berättar att lusten att skapa har kommit tillbaka och finns där igen, såväl med ord som med pianots tangenter.
Till julshowens 21 föreställningar hjälps alla i bandet åt med allt, från att sätta ackord till marknadsföring. Innehållsmässigt blir det två gånger 40 minuter, med traditionella jullåtar blandat med Joni Mitchells "River" och nyskrivna texter.
– Det finns inte bara Jesus utan Yngve ifrån Ygne, säger Marie Nilsson Lind och berättar att Yngves medverkan naturligtvis har med strömavbrotten att göra.
För bandet kommer julen att präglas av showen. Något de inte sörjer, eftersom julen lätt blir till måsten och krav som de hoppas kunna lysa upp med sin föreställning.
– Ingens jul är strålande jul hela tiden. Det finns så mycket mer, säger Joel Kant och får medhåll.
– Jag är ingen julfirare, när det ska vara så stort och mycket med all kommers, säger Lee Gotvik.
Marie Nilsson Lind menar att julen för många innebär bonusfamiljer och omständigheter fyllda av igenkänning, tacksamma att dela på scenen.
– Vi går från humor till allvar och musikaliskt känns det som att vi är på väg mot något spännande. Det är som upplagt för ett kosmiskt big bang, säger hon.
När publiken har gått hem kommer banden i bandet att vara ännu mer välförankrade.
– Jag skulle älska om ett så här bra gäng duktiga musiker kunde få fortsätta att finnas på Gotland. Det är en dröm för mig om ni vill fortsätta, säger Marie till de andra.
Ett rungande ja lovar mer på öns scener i framtiden.