Konstutställningen Vårsalongen arrangeras i år för 25:e gången på Korsbygården i Lärbro under påskhelgen, ett färgglatt evenemang som brukar locka besökskaravaner från hela ön för att se på tavlor och skulpturer.
Men Sebastian Grönwall kommer att lysa med sin frånvaro, trots sitt minst sagt hedersamma vårsalongsförflutna.
– Senaste gången jag var med, 2014, var jag tydlig med att det var sista året. Men man vet aldrig, någon gång i framtiden kanske jag återvänder, säger han.
Med tanke på de närmaste planerna är det inte omöjligt, ty Sebastian ska vända åter till sin hem-ö.
Efter tio år i Stockholm bär det under senvåren av till den nyss inköpta Ringvide gård strax norr om Lärbro samhälle.
– Jag växte upp i Hellvi så Gotland är hemma, det är där hjärtat finns och där ska snart också finnas en ateljé!
Genom åren har han ofta återvänt för att jobba, mycket av sitt måleri gör han utomhus på fältet. Där är intrycken starkast, där tolkar han landskapet i tystnad och koncentration, realism med drag av abstraktion.
– Sedan slutför jag tavlorna i ateljén, i kall belysning för att få samma känsla som utomhus.
Måleriet har han haft med sig sedan barnsben. Det har med frihet att göra, funderar han. Att gå utanför konventionen, kunna drömma sig i väg, gå fram och tillbaka i tiden.
I dag lever han sedan flera år på sitt konstnärskap och hans CV är fullt av betydande utställningar.
Bland dessa har Vårsalongen en särdeles plats i hjärtat, ty det blev en språngbräda mot den plats han nått i dag.
– Genom att vara med där kom jag in i konstnärssfären, det fick mig att våga bli konstnär på riktigt, säger han.
Vid sex tillfällen har han ställt ut verk i Korsbygården, fem av dessa har han fått ta emot ”publikens pris”. Det gör honom stolt, säger han.
Han menar att Vårsalongen är ett viktigt evenemang för att avdramatisera konsten, dels inför betraktaren med också bland utövarna.
– Ingen behöver vara ett ”namn” för att ställa ut, konstvärlden kan i det fallet annars vara ganska exkluderande. Så är det inte här.
Han hyllar också det faktum att yrkeskonstnärer ställer ut sida vid sida med amatörer.
– Det lockar folk att våga komma dit. Annars är många rädda för utställningar; ”jag vet inte vad som är bra eller dåligt!”. Men det handlar inte om det, det handlar om att tycka och känna inför sig själv, säger Sebastian Grönwall.