Boy går på djupet med historiens skamfläckar

Öns fattigstugor var sista utvägen för alla som inte hade medel för att klara dagen. Om detta skriver Visbyprofilen Boy Larsson i sin nya bok.

Boy Larsson framför fattighusgården på Norra Murgatan 41. Författaren bodde själv på denna adress 1959-60 när det var ett arbetarkvarter.

Boy Larsson framför fattighusgården på Norra Murgatan 41. Författaren bodde själv på denna adress 1959-60 när det var ett arbetarkvarter.

Foto: Edvin Högdal

Historievetenskap2019-11-27 10:00

Under 1800- och 1900-talets början fanns närmare hundra fattigstugor och fattighus på Gotland. Fattigvården under denna tid omfattade en rad människokategorier: Personer med funktionshinder, åldringar, till och med hela familjer som stod utan försörjare. 

Under de senaste tre åren har Boy Larsson arbetat på en bok om fenomenet. Intresset sträcker sig dock längre bak än så. 

– Det har nog att göra med min egen uppväxt, mamma kom från ett mycket fattigt hem. Från början gjorde jag efterforskningar för min egen skull, men ju längre jag höll på, desto mer insåg jag att det skulle bli en bok av detta. Det är en historia som förtjänar att berättas, säger Boy Larsson, som färdigställt skriften med hjälp av Roland Engström.  

Efter att ha lusläst ett otal sockenböcker kunde Boy konstatera att ämnet var tämligen outforskat.

– Fattighusen låg ofta avsides i bygden. Man pratade nog inte så gärna om dem – de sågs som skamfläckar. Det mesta har jag från arkiven. Jag har säkert tillbringat tre, fyra timmar om dagen där, säger Boy Larsson.

Hur såg då tillvaron ut för den som hamnade på någon av dessa inrättningar? 

– Tak över huvudet och mat på bordet, det var det man fick. Man bodde trångt, i regel flera i samma rum, ofta med främlingar. Det var inte lätt att vara fattig på den tiden; man var liksom inget värd. Men det fanns fattigstugor som låg före. Den i Burs till exempel, där hade man ett för tiden progressivt tankesätt.

Förhållandevis få skildringar av livet i fattigstugorna på Gotland har bevarats till eftervärlden.

– Jag hade önskat att jag började samla in material för 30 år sedan. Då fanns det ännu folk i livet som kunde berätta om sina erfarenheter. Men jag hoppas på att komma över mer material när jag är ute med den här boken och träffar folk.     

Fattigstuga försvann som begrepp 1918, då man istället började tala om ålderdomshem. 1956 kom lagen om socialhjälp, vilket innebar slutet för den äldre tidens fattigvård. Men Boy Larsson är inte redo att sätta punkt.

– Den här boken beskriver 60 fattigstugor, om några år blir det ytterligare en om de 30 som återstår. Både den här och nästa innehåller kapitel om olika original och personligheter. Tredje boken – jag är väl 80 när den är klar – kommer uteslutande att handla om original på Gotland.       

"Fattigstugor och fattighus på Gotland" presenteras på Arkivcentrum i dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!