Eric Bibb växte upp i New York under brinnande medborgarrättsrörelse på 1960-talet. Hans pappa Leon var aktiv i kampen tillsammans med namn som Harry Belafonte, Martin Luther King och John Baez.
I lägenheten kom de och gick, Pete Seeger var där, Josh White och även ett ungt geni vid namn Bob Dylan, han som gav Eric ett råd som han alltjämt förhåller sig till. Vi kommer till det.
Där och då blev musiken hans liv, men också kampen för mänskliga rättigheter och mot rasism.
Sedan länge bor han i Sverige, utanför Nyköping och är så ofta han hinner och kan på Fårö.
– Då åker vi alltid till stranden där vi gifte oss, säger han.
Ja, för så är det. Hans hustru heter Ulrika Bibb, tidigare Werkelin och med rötter vid Mölnor. De både kom i en första kontakt för många år sedan men vägarna förde dem åter samman och i augusti 2015 gifte de sig på Norsta Auren-stranden.
Senast i höstas var de där en vecka och i samband med konserten tillsammans med Gotlands balalajkaorkester tar de också en minisemester för att varva ner.
Från New York City till Sverige och landsbygden, Eric!
– Det går aldrig att lämna New York, där har jag mina rötter men det är en annan stad nu. Det är inte mitt hem längre, Sverige är mitt hem, jag har blivit bonde, skrattar han.
Bonde? Hur då?
– Vi odlar potatis och jag trivs i tystnaden. Jag har turnerat så mycket runt världen och sett så många städer att det är landsbygden som betyder mest för mig nu. Där finns plats för mina tankar.
Allra helst behöver han kanske det tysta just nu, nyligen hemkommen från en tre veckor lång USA-turné. Men då ställer han sig alltså i Wisbygymnasiets aula tillsammans med de gotländska balalajkorna.
En gång tidigare har han musicerat med dem och han säger att det är som en dröm:
– Att stå framför dem och den mäktiga musiken är som att stå framför en symfoniorkester, det är som i en dröm. De har gjort fantastiska arrangemang av mina låtar.
Så kommer det att gå till. Balalajkorna kompar Bibb, dessutom spelar de några musikstycken på egen hand.
Eric Bibb säger att han har även balalajkamusiken med sig sedan uppväxten, New York var – och är – en smältdegel av kulturer, folk och musik.
– Dessutom firade jag min 13-årsdag i Kiev som då låg i Sovjetunionen, så det kanske finns en koppling till den folkmusiken.
Men hur var det då med Bob Dylans råd, där i Queens 1963. Jo, den lille Eric, 12 år gammal berättade klädd i pyjamas för den geniförklarade tio år äldre poeten att ”jag spelar också gitarr”.
…varvid Dylan rådde honom ”Keep it simple, håll det enkelt.
Har du följt hans råd genom livet?
– Jag tror på det där. Att säga sanningar, inte krångla till det och verkligen hålla det enkelt. Så jo, det har jag nog gjort.