Sensationell debut om kärlek, konst och livslögner 

Ny bok

Lydia Sandgren 

Samlade verk

Albert Bonniers förlag

Psykologen Lydia Sandgren har skrivit på sitt förstlingsverk i ett decennium och nu gör hon strålande debut med ”Samlade verk”, en sjuhundrasidig roman om vänskap, kärlek och konst. Inkännande men också med spefull distans skildrar författaren människor i en stad under fyrtio år, från åttiotalet och fram till nutid.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv utställning över den kände konstnären Gustav Beckers verk. Vart psykologistuderanden Rakel än vänder sig möts hon av sin gåtfullt försvunna mamma Cecilias ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över hela stan. Hennes pappa, bokförläggaren Martin Berg, hamnar samtidigt i en omvälvande livskris.

Han ligger på golvet bland pappershögarna, hans samlade skaldeförsök. Det mesta är bara halvfärdigt, ingenting är publicerat. Var blev de av, alla storstilade författardrömmar, alla förhoppningar om ett spännande konstnärsliv? Snart ska han fylla femtio. Han tänker tillbaka på sitt liv. Cecilia, hustrun och mor till deras två barn, som plötsligt försvann för femton år sedan och lämnade honom kvar med barnen. 

Han tänker på bäste vännen Gustav Becker, en trasig själ och lysande begåvad målare som var så svår att nå. Gustav levde i sin egen värld, han försvann in i konsten, ner i supandet, ut i världen. Gustav och han har varit nära vänner sedan ungdomen och när Cecilia kom med i bilden bildade de snart ett triumvirat. Hon blev Gustavs musa och favoritmodell men det var Martin hon gifte sig med. Cecilia, denna skärpta akademiker och forskare som älskade böcker mer än människor. Hennes frånvaro påverkar deras liv. 

Vart tog hon vägen? På märkliga vägar får dottern Rakel upp ett spår. Hon börjar leta efter sin mamma. Rakel driver romanen framåt medan Martin söker sig tillbaka.

”Samlade verk” är mycket på en gång: utvecklingsroman, tidsskildring, stadsporträtt och kärlekshistoria. Det blir ibland alltför spretigt, mångordigt och detaljrikt. De mäktiga ordsvallen och de olika stickspåren döljer det centrala: det skickligt beskrivna relationsdramat mellan huvudpersonerna. De närmar sig och de drar sig undan från varandra. Klarögt, spefullt, roat och skoningslöst skildrar Sandgren drömmarna, livslögnerna och människornas eviga strävan uppåt, framåt. Det är bara att konstatera: Lydia Sandgren har skrivit en lysande roman. Hon är redan en stor berättare.