MörkrÀdd nÀr folk har svÄrt att vÀlja sida

Det rÄder stor förstÀmning sedan den 24 februari. Vi var nog fÄ som trodde att vi skulle fÄ uppleva krig i vÄr nÀrhet under vÄr livstid. För de yngre generationerna Àr det Ànnu mer ofattbart, ungdomar det senaste Ärtiondet har inte ens gjort vÀrnplikten.

Manifestation för Ukraina i Visby

Manifestation för Ukraina i Visby

Foto: Henrik Radhe

Gotland2022-03-12 09:15
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Min generation Ă€r uppvuxen under kalla kriget som genomsyrades av en rĂ€dsla för ryssen, kanske speciellt för oss som Ă€r uppvuxna pĂ„ Gotland. Under 70-talet tittade man pĂ„ Barnjournalen, den tidens Lilla aktuellt, med Bengt Fahlström och fick lĂ€ra sig om spĂ€nningarna mellan stormakterna. Fler Ă€n jag luslĂ€ste sĂ€kert ocksĂ„ sidorna i telefonkatalogen, Om kriget kommer, dĂ€r man fick lĂ€ra sig hur man skulle agera i en krissituation. 

Jag har ocksÄ tidiga minnen frÄn nÀr jag följde med mamma pÄ hennes jobb som kökschef pÄ A7 i Visby, hur man gick över kaserngÄrden med handen i mammas och det var grönklÀdda mÀnniskor överallt. MÄnga av mina jÀmnÄriga hade förÀldrar som jobbade pÄ nÄgot av de regementen som dÄ fanns pÄ Gotland. Dagens ungdomar har nÀstan inga referenser till försvarsmakten alls.

Som om oron över krigsutbrottet i Ukraina inte var nog sĂ„ har jag ocksĂ„ kĂ€nt stor oro över att det finns mĂ€nniskor i ens sfĂ€r som verkar ha svĂ„rt att vĂ€lja rĂ€tt sida, som börjar gagga om att det Ă€r vĂ€sts fel. Som i stĂ€llet för att lĂ€gga upp Ukrainas flagga pĂ„ sociala medier stoltserar med den ryska. 

Man blir mörkrĂ€dd och förstĂ„r hur oerhört viktigt det Ă€r att alltid försvara demokratin. Jag har ocksĂ„ hört vuxna sĂ€ga, nĂ€r det handlat om hur vi ska prata med barn och unga om kriget, att det Ă€r svĂ„rt att veta vad man ska sĂ€ga för det Ă€r ju vĂ€ldigt komplext. Samma osĂ€kerhet kunde jag kĂ€nna av som barn nĂ€r man frĂ„gade om andra vĂ€rldskriget: ”Naj, men han var duktig Ă€ndĂ„, den dĂ€r Hitler, han byggde vĂ€gar och fick fart pĂ„ industrin!”

NÄgon som tydligt tog stÀllning var granntanten, Selma Widing, hemma i Vesterby kvior i Sanda som pappa brukade berÀtta om. Pappa Sture var född 1935 och han slog varje morgon följe med grannkillen Tyko till skolan. Inne i köket hos Widings fanns Tykos mamma, Selma, som satt och drack kaffe och lÀste tidningen. Varje morgon som Hitler var pÄ bild i tidningen sÄ tog Selma tidningen framför killarna och spottade den tyske ledaren i ansiktet tre gÄnger och sedan rev hon huvudet av honom. För Selma var det nÀmligen inte komplext alls! Hon hade valt sida, hon stod upp för demokratin. Selmas tydliga stÀllningstagande lever kvar och prÀglar mig 80 Är senare. Vi mÄste alla vÄga vara lite mer som Selma!