Harry BÀckström i GnisvÀrd. HÀr levde han sitt liv och drog sina nÀt.
I grunden Àr det en reportageserie i Gotlands Tidningar. Reportern Carin HÀglund och fotografen Tommy Söderlund skildrade för 30 Är sedan det hÄrda livet i fiskelÀgen runt om ön.
En gÄng var slitet vid strÀnderna nödvÀndigt för gotlÀnningarnas överlevnad, i dag Àr strandbodarna i mÄnga fall pittoreska turistattraktioner.
Tiden har gÄtt, minnen suddas ut och verkligheten blir en annan.
Egentligen varken bÀttre eller sÀmre, bara annorlunda.
â Allting bleknar med tiden, det Ă€r sĂ„ det ska vara. Det var deras stund pĂ„ jorden, det Ă€r den vi skildrar, sĂ€ger Tommy Söderlund.
Journalisten och skribenten Carin HÀglund vÀxte upp i NÀr och var en uppskattad penna i Gotlands Tidningar. Det var hennes idé att i tidningsreportage skildra livet lÀngs Gotlands kuster.
Tommy Söderlund följde med med sin kamera, Àven han Àr uppvuxen i en strandsocken, i NÀs.
Det första reportaget, om VitvÀrs fiskelÀge i Ardre, publicerades den 8 september 1990. Sedan rullade det vidare i ett och ett halvt Är med ytterligare 39 fiskelÀgen.
Rune Jacobsson, legendarisk redaktionschef pÄ GT, lÀt dem helt enkelt hÄllas, han visste vad som har lÀsvÀrde.
Hamnfogden John Wedin i Sysne och alla de fiskelÀgen som skildras i boken "Strandfolk och fiskelÀgen pÄ Gotland".
Tommy Söderlund, som inte lÀngre Àr anstÀlld pÄ Gotlands Tidningar men alltjÀmt lever i en vÀrld av bilder, minns med glÀdje hans och Carins mÄnga resor runt om pÄ ön.
Ădmjuk Ă€r han inför den tidens folk, Tommy, som sjĂ€lv alltid trivts bĂ€st i det lilla sammanhanget:
â Jag har vĂ€xt upp med det dĂ€r, pappa var mĂ„nskensbonde och jobbade jĂ€mt. Landsbygdens folk som kunde allt, tjĂ€ra tak, vĂ€nda en kalv som lĂ„g fel, som visste var flundrorna gick och nĂ€r de var som fetast.
âŠmen som, sĂ€ger han, kĂ€nde sig underlĂ€gsen de lĂ€rde, lĂ€rarna, lĂ€karna, akademikerna.
Det Ă€r de mĂ€nniskorna han ville, och vill, berĂ€tta om. De som âinte finnsâ lĂ€ngre i en miljö som ocksĂ„ Ă€r pĂ„ utdöende.
Edit Hallgren vid Nabbu i NÀr. H'r fiskade hennes far och make, hon vÀntade in dem varje dag i gryningen.
Inte mÄnga verkar lÀngre vid fiskelÀgena och de allra flesta som skildras i reportagen Àr i dag borta.
DÄ, för 30 Är sedan var de i sin Älderdoms blomning, rika pÄ minnen och upplevelser som satt spÄr i vÀderbitna ansikten och valkiga hÀnder.
Han framhÄller Carin HÀglunds berÀttande, hur hon i sina lÄnga reportage lyckades fÄnga mÀnniskor och tiden, den som var och varit.
Hennes sprÄk Àr varmt och nÀra och hon vÀrjer inte för dialekten, folk sÀger di och mi och duppa i kaffit.
Karl-Gustav Pettersson vid Djaupdy i NÀr, sida vid sida med harens spÄr. SÄ nÀra naturen.
Detaljerna Àr mÄnga: Minorna frÄn kriget, pÀrarna som koktes i samma gryta som fisken, tranet som blandades i mÄlarfÀrgen och Fyll-Hilma som tog emot fisk och sÄlde den pÄ Stora torget.
DÄ var fiskelÀgen en plats som gav förutsÀttningar till överlevnad och slit in i gryningen. Nu kan man köpa pizza med tryffel och prova vin nÀr solen gÄr ner.
Desto viktiga dÄ att ge liv Ät en tid som varit, tycker Tommy Söderlund.
Tommy Söderlund har med sin kamera dokumenterat den gotlÀndska samtiden. Boken "Strandfolk och fiskelÀgen pÄ Gotland" anser han vara den viktigaste utgÄvan.
Boken âStrandfolk och fiskelĂ€gen pĂ„ Gotlandâ har tidigare givits ut i tvĂ„ slutsĂ„lda upplagor.
Nu kommer alltsĂ„ en uppdaterad version, utgiven av bokförlaget Eddy, med förord av Gunnar Ăberg, tidigare sambo med Carin HĂ€glund och kollega med sĂ„vĂ€l henne som Tommy Söderlund.
Den nya formgivningen Àr gjord med varm hand av Christer Jonsson.
Dessutom har ett fiskelĂ€ge tillkommit; Kovik i Sanda. Carin HĂ€glund tyckte pĂ„ den tiden inte att det hade i serien att göra, âErik Olsson Ă€r sĂ„ mycket i media Ă€ndĂ„â. Nu fĂ„r det, sĂ„ att sĂ€ga, sin revansch.