Bredbent manlighet är inte så charmerande

En vecka efter internationella kvinnodagen skäms Henrik Radhe lite över mäns sätt att bre ut sig.

Foto: Malin Stenström

Gotland2020-03-14 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Män är så härligt optimistiska. De kan nästan allting. Många kan faktiskt nästan renovera ett helt hus själva. Visserligen kanske barnen inte ser så mycket av sina pappor, och huset är färdigt lagom när barnen ska flytta hemifrån. Men ändå. Män kan själva, hellre än att ta hjälp av nån byggfirma. Även om huset blir klart när håret har ramlat av och det är dags att bli morfar eller farfar.

Män köper också nya saker. Gärna prylar med sladd. Bruksanvisningar läser en man först när man redan försökt få igång den nya manicken. Maskiner är bra. Tekniska saker. Jag måste vara ett undantag, som hellre köper blommor och grönt som har rötterna i jorden än en pryl med sladd för jordning. Men jag tycker att det är spännande att jämföra kvinnligt och manligt. När det till exempel kommer till fritiden får mäns intressen kosta mycket pengar. De ska ha värsta modellerna, de dyra grejerna och prylsporter är för män. Där är jag nog inte bättre själv. Jag är fågelskådare och har så klart de dyra kikarna. Jag älskar att fiska och har en ansenlig mängd fiskeprylar. Som andra män gillar jag god mat, något som ofta straffar män på mitten. Istället för att försöka göra ett hål till i bältet började jag för några år sedan springa på kvällarna. Nu laddar jag för maraton – och har så klart köpt väldigt dyra löparskor. Jag är ju man.

En tjejkompis som startat eget fick häromdagen en tidning om nyföretagande med posten. Den skulle vara en "kickstart" om man just hade startat företag. Ja just det, om en man hade startat företag. För av nio bilder på människor föreställde åtta män, därtill en bild på en hand som lika väl kunde vara en mans som en kvinnas. Av 21 tecknade bilder visade 17 män. De övriga visade en äldre dam med käpp samt tre kvinnor i botten på en pyramid. Tyvärr tror jag den sista bilden är den som är mest talande för hur mycket kvinnor ges möjlighet att ta plats.

Som journalist har man och särskilt män ett ansvar att text och bild ska fyllas av lika många kvinnor som män. Men jag tycker mig se en tendens att kvinnliga journalister ifrågasätts av män som intervjuas, på ett sätt som min magkänsla säger mer sällan skulle hända en man. Inte alla men många män bresar med benen i vinkel och försöker ta plats, bredbent och självklart på ett ganska otrevligt sätt. Bästa sättet att få fler män att bete sig schysst är att fler män vågar säga ifrån – och ge kvinnor plats.