Några axplock från nyhetsflödet under 2021:
Neil Young säljer hälften av rättigheterna för motsvarande 1,2 miljarder kronor, Bob Dylan har sålt hela låtkatalogen för över 2,5 miljarder, Bruce Springsteen för drygt 4,5 miljarder, David Bowies dödsbo säljer rättigheterna för 4,3 miljarder.
Stevie Nicks, Tina Turner, Shakira och Blondie är andra giganter som gjort samma sak.
Men vad innebär då ”rättigheter” i de här fallen? Micke Lyander driver Sandkvie-studion i Visby och har verkat i musik- och inspelningsbranschen i hela sitt yrkesliv.
Vi låter honom, grovt förenklat, reda ut begreppen.
Men först, Micke. Alla dessa giganter, varför säljer de sina låtar just nu?
– För mig är det inte konstigt, många av dem är i 60-70-årsåldern. Då får de in en rejäl summa istället för att låta ersättningen ticka in år för år.
En drivande kraft sägs, enligt branschpress, vara nystartade investmentbolaget Hipnosis Songs Fund, som sedan starten 2018 köpt över 60 000 verk från flera artister i olika steg av karriären.
Men vad är det då som faktiskt säljs? Jo, musikbranschen är ett myller av upphovsrätter och ersättningsavtal.
En enskild låt delas upp i tre delar: text, musik och förlag. För denna utgår ersättning vid mekanisk framtagning (alltså fysiska skivor) och spelning i exempelvis radio och tv.
Spelning i radio ger, grovt räknat, 300 kronor per minut. 100 kronor till kompositören, 100 till textförfattaren (ibland är dessa samma, ibland flera olika) och 100 kronor till det förlag upphovspersonen/låten är knuten till. Ett förlag jobbar för att ”sälja” verket och ge den ökad spridning.
I Sverige heter de stora publishingbolagen Universal, Sony och Warner Chappell.
– Det är fritt att spela in en cover på vilken låt som helst, men är då tvungen att betala ersättning till upphovspersonerna. Artister som sjunger in låtar av andra, som Elvis till exempel, tjänar här inte många kronor, säger Micke Lyander.
En annan maktfaktor är skivbolagen som hyr studior, ansvarar för inspelningarna och äger rättigheterna till dessa i artistavtal.
– Den som vill använda en befintlig inspelning till exempelvis film eller reklam måste därför ha tillstånd av såväl skivbolag som förlag, förklarar Micke Lyander.
Skivbolaget investerar i en artist via förskott på royalties. Detta kan ses som ett lån, då intäkterna i slutänden räknas av mot förskotten.
– Vanligt är att 10-20 procent går till artisten. Många av våra största, inga namn, är tuffa i förhandlingar. Den som verkligen får snurr på en låt eller sin musik tjänar helt enkelt pengar i sömnen, säger Lyander.
Ett tredje ben i branschen är livescenen, vilken av förklarliga skäl ligger lågt i pandemitider. Här knyter bolag som exempelvis Live Nation till sig artister som där kan framföra sin musik, varvid slantar trillar in i upphovspersonernas börs.
Skivbolagen som äger inspelningsrätten kammar dock noll, såvida det inte handlar om playback.
Nåväl. Att sälja sina rättigheter, såsom många av musikens giganter gjort, innebär alltså att upphovspersonerna förlorar just rättigheterna.
De har då inte längre kontroll över sina verk, vilka då kan användas i vilka sammanhang som helst, såvida det inte finns reglerat i avtal.
– Men å andra sidan har de fått en ordentlig summa pengar, sannolikt baserad på en tänkt kurva över intäkterna i framtiden, säger Micke Lyander.
Du själv då, hur trollrik har du blivit genom åren?
– Du, det är inte många kronor. Jag hyr ut studion men äger varken låtar eller inspelningsrätt till de stora hitsen och plattorna som spelats in här. Kanske kunde jag sett om mitt hus bättre eller vad tror du?