Han har blommor i sitt hår. Vi har stämt träff med Boy Larsson, författare, florist, de fattiga och utsattas riddare. Vi ses på Strandgärdet i Visby. Här har man kunnat beundra hans kransar och blomsterarrangemang varje medeltidsvecka. Färggranna kransar till riddarnas sköna möer vid tornerspelen, murgrönskransar till bästa marknadsstånden och mycket mer.
– Det har varit väldigt roligt, men nu har jag bundit kransar i 35 år och det finns så många nya duktiga florister som kan ta över. Man måste bestämma sig och nu vill jag ha mer tid för att skriva, säger han.
I slutet av förra året kom Boy Larssons senaste bok Fattigstugor och fattighus på Gotland. Boken måste beskrivas som en smärre försäljningssuccé, sett till smala böcker utgivna i egen regi. Upplagan på 600 böcker har sålt slut och han var bokad för flera föreläsningar i ämnet innan pandemin satte stopp för allt. 16 föreläsningar hann han med, ytterligare 10 fick ställas in.
Varför tror du intresset för boken och ämnet varit så stort?
– Det fanns ingen sån här historia och folk måste få veta. Det är verklig historia.
Boy Larsson är nu i full färd med en uppföljare. I första boken beskriver han 60 fattigstugor. 30 återstår. Han kommer även att komplettera berättelserna kring de redan beskrivna stugorna. Under sommaren har regionarkivet, som har varit en viktig kunskapsbank, något begränsade öppentider, så för närvarande besöker han olika socknar, ringer på hos folk och söker information.
– Jag frågar om de vet något eller har något att berätta om fattigstugan. Det blir många berättelser och har gett mycket. Jag har besökt Tofta och nu ska jag åka till Träkumla och Väte. Efter sommaren sätter jag mig på arkivet igen.
Det har tidvis varit tung forskning i arkiven. I flera fall har tårarna inte varit långt borta. Men i nästa bok kommer vi också att få ta del av solskenshistorier, som den om Axel Karlsson, uppfinnaren bakom Karlssons klister. Axel var ett av alla barn som såldes på auktion och som det senare gick riktigt bra för.
– Det kan gå bra om vi bara får rätt stöd och hjälp, säger Boy.
Därutöver får vi läsa mer om fler original från socknarna.
– Jag tänker mig att nästa bok är färdig om två år. Sen ska jag skriva en bok om bara original. Efter det har jag nog hunnit bli 80 år och då tror jag att jag ska ta lite semester, skrattar han.