Historikern och förre landsarkivarien Tryggve Siltberg är en av författarna till boken ”Tingsplatser på Gotland”. Han skräder inte orden när han kommenterar de rön medförfattaren Majvor Östergren, arkeolog och tidigare landsantikvarie, presenterar i den nya boken.
– Tidigare har jag avrått alla som tänkt leta efter öns tingsplatser. Desto gladare är jag nu att Majvor ändå gjort det. Det är ett fantastiskt arbete, en milstolpe i forskningen, tycker han.
Både Tryggve Siltberg och Majvor Östergren är engagerade i Romaprojektet, som 2010 började söka efter platsen där öns Allting hölls.
– Jag tror att vi har hittat platsen, norr om Kungsgården. Men för att förstå öns högsta ting måste man sätta in det i ett större sammanhang. För två år sedan började jag leta i de historiska kartorna efter platser med ting i namnet, säger Majvor Östergren och berättar att hon gjort det mesta av forskningen hemma vid köksbordet eftersom arbetet med kartor blivit enklare numera sedan materialet digitaliserats.
Majvor Östergren är förvånad över att ingen tidigare använt kartor för att söka efter tingsplatserna. I det arbete hon nu presenterar har tio ting lokaliserats med hjälp av tingsnamn i kartorna: Rute, Bäl, Endre, Dede, Bande, Halla, Kräklinge, Hejde, Hemse och Hablinge ting. Fyra av dem, Bäl, Dede, Bande och Hemse, har tingsnamn noterade på två olika platser, enligt vad Majvor Östergren funnit i de historiska kartorna.
Övriga tio ting, Forsvid/Forsa, Lummelunda, Bro, Line, Stenkumla, Hoburg, Burs, Garde, Eksta och Eke är lokaliserade på andra sätt. Ny internationell forskning har hittat fem gemensamma kriterier för tingsplatser: goda kommunikationer, gränser, fornlämningar, höjdläge samt närhet till vatten.
– De stämmer väl in för de platser jag hittat. Fast höjdskillnaderna är inte så markanta på Gotland, påpekar Majvor Östergren.
Att Gotland hade 20 ting är känt sedan skatteöverenskommelsen med Erik av Pommern 1412. I den nämns de vid namn. Majvor Östergren utesluter dock inte att de kan ha varit fler eller färre före 1412.
Vid tingen avhandlades viktiga rättsliga och politiska frågor. De 20 tingen var organiserade i tre tredingar, som i sin tur var tudelade i settingar.
– Med Majvors forskning har den tidigare oformliga bonderepubliken fått fysisk gestalt, säger Trygge Siltberg.
Majvor Östergren räknar med att bli ifrågasatt, och välkomnar en debatt om de nya rönen.
– Min artikel kan utgöra ett underlag för vidare diskussion, säger hon.
Av tingsplatserna finns inga spår kvar i dag. Möjligen skulle man med georadar kunna hitta spår, på samma sätt som man i Mästerby undersökt området för 1361 års fältslag. Majvor Östergren vill ändå undersöka tre platser närmare: Bro, Roma och Rute.
De gotländska tingen spelade en viktig roll under flera hundra år i bonderepubliken. 1618 genomfördes en omfattande domstolsreform på Gotland. Tryggve Siltberg sätter 1622 som den definitiva slutpunkten för bonderepubliken. Då fängslades den siste landsdomaren Thöger Kärne i Köpenhamn, dit han åkt för att klaga hos kungen.
Efter domstolsreformen har kunskapen om de ursprungliga tingen försvunnit. Med efterföljande reformer återstår i dag bara Gotlands tingsrätt i Visby, där torsdagens bokpresentation hölls. Tingen lever i dag endast vidare hos Hushållningssällskapet, vars gillen är indelade och uppkallade efter tingen. Dock har 22 gillen med tiden blivit nio.
Tryggve Siltberg ger i ”Tingsplatser på Gotland” en översiktlig redogörelse för de handlingar som finns i arkiven om tingen. Han nämner att han under nästa år kommer med en mer detaljerad redovisning i bokform:
– Det blir en rejäl tegelsten, alternativt två.
När tingen fallit i glömska har sockenbegreppet kommit att bli dominerande. Gotlänningarna är sockenbor. En intressant iakttagelse i ”Tingsplatser på Gotland” är att gränserna för tingen och socknarna överensstämmer väldigt dåligt. 23 av öns 91 landsbygdssocknar är delade på två ting och två socknar på tre ting.
Det väcker frågan vilket som kom först, tingen eller socknarna?
Svaret på den frågan beror på hur man definierar socknen.
– Ser man socknen som en bygd är den gemenskapen äldre än tingen. Men ser man socknen som en kyrklig enhet är tingen äldre, säger Majvor Östergren.