Undantaget tio tidiga år som banktjänsteman har han i hela sitt yrkesliv arbetat som fotograf. Först som pressfotograf på Gotlands Tidningar och därefter, sedan 1984, som egen företagare.
– Jag hoppade in på tidningen på helger, vilket ledde till ett fast jobb på GT 1976, först som kopist, sedan började jag fotografera, berättar han.
Vi ses i hans ateljé i Väskinde. Det är det gamla stationshuset som han byggt om till att hysa hans fotoverksamhet, sedan pappa Bertil som bodde där gick ur tiden för tre år sedan.
Pappa som för övrigt körde Gotlands sista rälsbuss innan järnvägen lades ner 1960.
– När vi flyttade in här sedan vi kommit tillbaks från Västerås där vi bodde några år sedan tågen försvunnit från Gotland, var det fortfarande inrett som stationshus med väntsal och allt. Just nu sitter vi i väntsalen, berättar han.
På senare tid har han botaniserat i sina gömmor och lagt ut en del av sina bilder i Gotlandsforum på Facebook.
Mest dokumentära bilder, som när Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid uppträdde på Murgrönan innan de hette Abba.
Men i hans arkiv finns också en hel mängd porträtt av gammalt snitt; människor uppställda framför kameran.
– Jag har alltid tilltalats av det. Människor som skulle fotograferas och som tog på sig det finaste de hade. Det är sådana bilder som växer med åren.
Många av personerna kom han i kontakt med under åren som pressfotograf, därefter besökte han dem i hemmen och bad att få fotografera.
Särskilt lade han ner tid på att ljussättningen skulle bli den rätta. Det har varit hans ledstjärna under hela hans fotograferande gärning.
Ett knäpp tar bara någon tusendels sekund, förberedelserna kan ta flera dagar.
– Tar jag bilder utomhus kan jag reka i flera dagar för att komma fram till när ljuset är det bästa. När jag jobbat åt Vattenfall, vilket jag gjort i 20 år, hade jag väldigt fria händer. Då var jag extremt noga med att pricka in de perfekta ljusförhållandena.
Under de åren reste han Sverige och världen runt och dokumenterade bolagets kraftverksbyggen och vindkraftparker. I det digitala bildarkiv han byggt upp finns exempelvis runt 6000 bilder med Hans Blombergs byline.
I dag har han varvat ner en aning, tar han bland annat körkortsfoton, jobbar åt Destination Gotland samt har sina stadiga kunder.
Han när en idé om att dokumentera Väskindes bönder, uppställda på gammalt vis, för att frysa den tid som är nu.
Varför inte en utställning med alla porträtt?
– Nja, jag vet inte, det har jag aldrig tänkt på. Nej, jag vet inte, vi får se.
De bilder du lägger ut på Facebook får ofta massor av kommentarer, vad är det som talar till oss så med gamla fotografier?
– Att man drar sig till minnes en tid som inte längre finns, tror jag. Jag lade ut en bild på (dansbandet) Herman Jacks, den fick säkert 500 kommentarer, det är egentligen helt otroligt.
Herman Jacks, ja, en av många dansorkestrar som verkat på ön genom åren. Även det kom att bli en Blombergsk nisch då han fotograferade såväl skivomslag som vykort och bandbilder till den årliga orkesterkatalogen; Classes, Imagine, Sue Ellens och Sleepers bland många, många andra.
Till det här uppslaget lånar vi några av Blombergs fina fotografier från en tid som var men inte längre är.