Lagom till när vårens bokmässa skulle ha varit släppte Torsten Green-Petersen sin andra bok, "Mular och fläckor", uppföljaren till hans förra som hette "Fågelns blick".
Den nya bjuder inte på glättiga Gotlandsbilder. Snarare näst intill oändliga nyanser av grått, i klippor, hav och naturmiljöer, fint och känsligt fångade i såväl bild som korta essäer. Detta blir klart för läsaren redan i bokens inledning, nedtecknad en dag i januari i Sundre: "Grått nu. Havet är en blyertsteckning som rör sig så sakta, så sakta. Hon – havet– kunde vara en gardin som vajar i den iskalla slöa sydostvinden. Bortglömd. Och landskapet saknar helt konturer. Övermålat som det är av grå melering. Aska. Efter ett eller annat vulkanutbrott. Och ytterligare si eller så många nyanser i grått".
På den stort uppdragna bilden intill gapar en ung havsörn, majestätiskt, med sin väldiga krökta näbb mot skyn.
– Det är någon slags lyckokänsla och tillfredsställelse, men de flesta timmarna är meningslösa utan att det händer ett dugg, säger Torsten Green-Petersen om känslan att fånga ögonblicket efter ett halvt dygn i gömslet.
De flesta bilderna är resultatet av just lång väntan i det väl kamouflerade gömslet någonstans i gotländsk natur.
– Sommartid blir det rätt många gömslenätter, för att vara på plats tidigt i gryningen, säger Torsten Green-Petersen och berättar att det knappt var ljus nog att fånga bilden på den unga havsörnen på omkring 30 meters avstånd.
Såväl bilder som texter hämtar han in under timmar av väntan.
– Det är två olika spår men allting är fältarbete. Jag kan inte sitta hemma och skriva om naturen, säger Torsten Green-Petersen och berättar att han trivs bäst med att fånga naturen med pennan än med den mer otympliga kamerautrustningen.
Den förra boken innehöll naturupplevelser från en rad olika länder. Torsten Green-Petersen berättar att han numera fokuserar alltmer på Gotland.
– Jag känner att jag inte vill flyga och förpesta jorden. Jag är också lite bekväm och ömfotad, att ge sig iväg ensam ut i världen och hyra bil börjar kännas rätt skakigt, säger han.
I år fyller Torsten Green-Petersen 65 år. Men han har fortsatt att jobba deltid som läkare. Han berättar hemlighetsfullt att han har tankar på kommande drömprojekt på ön.
– I maj och juni ska jag inte jobba, de går inte. Då flyttar jag ut i fält, säger han.