Timmy Skinner växte upp i USA, ett kreativt hem med en pappa som var musiker. När Timmy var sju år gammal flyttade de till Sverige.
– Min far Sanford är trumpetare och han har spelat med världens stora stjärnor, bland annat med Elvis, säger Timmy Skinner omgiven av bilder.
Han spelar trummor i flera band och driver gym i Visby. Men det har bara gått fem år sedan Timmy Skinner köpte sin första systemkamera. I dag har han vernissage på sin första större fotoutställning på Galleri Ridelius i Visby.
– Jag är fascinerad av bilder och om jag gör någonting går jag all in och satsar stenhårt, säger han.
På Youtube lärde sig Timmy allt om digital fototeknik och blev inspirerad av andra. Han vill kunna kontrollera sina bilder i minsta detalj. Med hjälp av studioblixtar lägger han exakt det ljus som han vill ha.
– Foto är tvådimensionellt, men med ljuset skapar jag djupet och jag kan styra bilden exakt hur jag vill ha den, säger Timmy Skinner.
Hans bilder börjar nästan alltid med en idé. Ofta är konstnären Patrick "Palten" Jonsson med och sminkar och tar fram kläder till modeller.
– Jag har en vision och hittar lösningar för att klara det, säger Timmy och visar bilden av två nästan identiskt lika men spegelvända kvinnoansikten.
Bilden hade enkelt kunnat skapas i Photoshop. Att göra den på riktigt krävde en specialbyggd ställning och studiobelysning.
– Jag vill ta bilder som sticker ut och jag vill göra något som ingen annan gör, det triggar mig, säger han.
Förutom studiobilder ryms också ett antal naturbilder i stort format bland det 40-tal bilder som Timmy nu visar. Ett enormt vattenfall och resterna från ett störtat plan på Island, samt närgångna porträtt av lejon i Krügerparken i Sydafrika.
– Jag kunde inte åka till andra sidan jorden utan min utrustning. Jag hade 70 kilo med mig som handbagage, säger han och berättar att det krävdes stor övertalning av två flygkaptener innan han fick ta med sig sin tunga kamerautrustning ombord.
Hittills har Timmy Skinners bilder använts till annonser och reklamsammanhang. Att möta en publik på ett konstgalleri blir någonting nytt.
– Jag känner en stolthet och jag är jätteödmjuk, men nervös. Jag har inte haft tänket att mina bilder ska hänga på väggarna när jag har tagit dem, säger han.