För den brittiske skĂ„despelaren och regissören började idĂ©arbetet redan nĂ€r hans familj 1969 i samband med "The troubles" â som konflikten i Nordirland brukar kallas â lĂ€mnade Belfast och flyttade till England, berĂ€ttar han för TT. DĂ„ var han nio Ă„r gammal.
ââI samma ögonblick blev jag medveten om hur viktiga de gĂ„ngna Ă„ren varit i mitt liv, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
ââOch jag kĂ€nde mer och mer att jag var tvungen att berĂ€tta om det. Jag kĂ€nde att om jag inte gjorde det nu nĂ€r jag Ă€r i 60-Ă„rsĂ„ldern, nĂ€r skulle jag dĂ„ göra det?
âBelfastâ utspelas under den tid under det sena 1960-talet dĂ„ oroligheterna mellan protestanter och katoliker bryter ut. I centrum stĂ„r nioĂ„rige Buddy, som storögt ser hur vĂ€rlden och mĂ€nniskorna runtomkring honom förĂ€ndras. Buddy Ă€r Branaghs alter ego, filmen Ă€r den mest personliga han gjort â och den har fĂ„tt sju Oscarsnomineringar och redan vunnit en rad andra internationella priser.
Har hÀnt pÄ riktigt
Mycket av det som sker i filmen hÀnde pÄ riktigt, konstaterar Kenneth Branagh.
ââMen det skildras pĂ„ det sĂ€tt som en nioĂ„rig pojke ser det. Det första upploppet, tumultet, nĂ€r affĂ€ren plundras, det hĂ€r hĂ€nde. Men det presenteras med den intensitet som en pojke upplevde det med. Efter 50 Ă„r finns det ingen absolut sanning. Det Ă€r sĂ„ hĂ€r jag kommer ihĂ„g det.
Branagh sÀger att det var viktigt att pÄ mÄnga sÀtt göra filmen relevant för vÄra dagar, bland annat genom skildringen av far-son-relationen.
ââĂnnu viktigare var den stora utmaningen för pojken i detta att han Ă€r kompis med grannpojken vars familj Ă€r katolik, och efter upploppet sĂ„ fĂ„r han veta att nu borde de inte vara kompisar lĂ€ngre. Och detta hĂ€nder fortfarande.
Han berÀttar att det kvÀllen före filmens premiÀr i Belfast hade varit brÄk och stenkastning mellan katoliker och protestanter i kvarteret intill.
ââSĂ„ detta hĂ€nder, och innan man vet ordet av sĂ„ har man tappat kontrollen. Och en berĂ€ttelse som undrar hur man stoppar detta, den Ă€r relevant.
Mer tillfredsstÀlld av smÄ filmer
PĂ„ bio gĂ„r just ju âDöden pĂ„ Nilenâ, Ă€nnu en av de storfilmer Branagh regisserat. Vilket ger honom mest tillfredsstĂ€llelse, de smĂ„ eller de stora filmerna?
ââJobbet Ă€r i princip detsamma, storleken förĂ€ndras. Men jag kĂ€nner mig alltid mer tillfredsstĂ€lld av de smĂ„ filmerna. Det var dĂ€r jag började. Och det Ă€r alltid en strid att behĂ„lla kvaliteten pĂ„ de stora filmerna. âBelfastâ gjordes under pandemin, och det var sĂ„ tyst under inspelningen, inga plan, vĂ€ldigt fĂ„ bilar.
HĂ€rnĂ€st fĂ„r vi se Branagh som Boris Johnson i Michael Winterbottoms tv-serie âThis sceptred isleâ.
ââDen kunde jag inte tacka nej till. Den hade en mĂ€ngd intressanta utmaningar.
"KĂ€ndes som hemma"
Pappan i âBelfastâ spelas av Jamie Dornan, kĂ€nd frĂ„n bland annat âFifty shades of Greyâ. Dornan kommer ocksĂ„ ursprungligen frĂ„n Belfast. Han berĂ€ttar för TT att det kĂ€ndes vĂ€ldigt konstigt att inte kunna filma sĂ„ mycket i staden, pĂ„ grund av pandemin.
ââVi kunde inte ta över nĂ„gra gator i Belfast för att filma dĂ€r, hotellen hade stĂ€ngt sĂ„ vi hade ingenstans att bo. SĂ„ vi fick bygga kulisser i England, men det kĂ€ndes faktiskt som hemma, inte minst eftersom jag var omgiven av andra irlĂ€ndare.
Dornan hade inga problem med att identifiera sig med problematiken i "Belfast" eftersom filmen utspelas under "The troubles".
ââJag Ă€r född 1982, sĂ„ det som hĂ€nde var en del av mitt dagliga liv, fram till det att man slöt fred. Eller en relativ fred, konflikten finns ju fortfarande dĂ€r, sĂ€ger han.