Danske kung Kristian V sa Ă„r 1676 nĂ€r han invaderat Gotland â âJeg fandt det Lam som var borteâ. Den gotlĂ€ndska allmogen tog striderna om makten över ön med saktmod eftersom det aldrig var riktigt klart vem som egentligen Ă€gde makten frĂ„n tid till annan.
Ă r 1679 blev svenskarna herrar över Gotland och dĂ€refter följde flera Ă„r dĂ„ man brĂ„kade om gotlĂ€nningarnas kulturella sĂ€rart. FrĂ„n svenskt hĂ„ll sa man att östgötarna âupptĂ€ckteâ Gotland och blev de första som bosatte sig hĂ€r. FrĂ„n danskt hĂ„ll sa man att âkimbrernaâ (ett danskt urfolk) var de första som kom till ön. Olika Ă„sikter om gotlĂ€nningarnas ursprung och Ă€ganderĂ€tten till Gotland var en betydelsefull frĂ„ga fram till 1800-talet.
De senaste femtio Ă„ren har det debatterats huruvida sommarboende âfastlĂ€nningarâ och âstockholmareâ hĂ„ller pĂ„ att ta över Gotland och diktera öns ekonomi, kultur och framtid. De som Ă€r emot stockholmarnas makt över ön beskriver gĂ€rna gotlĂ€nningar som ett folk som stĂ„r med tomma fickor utan egna pengar och starkt beroende av besöksnĂ€ringen. Men de som hyllar utvecklingen menar att det Ă€r alla dessa stockholmare och fastlĂ€nningar som hĂ„ller hela Gotland flytande och att vi alla mĂ„ste respektera det.
Sant Àr att mÄnga fastlÀnningar köpt attraktiva fastigheter och etablerat sig som deltidare pÄ ön och att den största plÄnboken vinner i köpslÄendet om gamla gotlÀndska gÄrdar, strandnÀra tomter och hus i Visby innerstad. Men mÄnga menar att det inte Àr riktigt sant och att propagandan mot stockholmares nÀrvaro pÄ Gotland har drag av frÀmlingsfientlighet.
Majoriteten av de som Ă€r stockholmare har inte rĂ„d att köpa hus pĂ„ Sudret eller FĂ„rö eller i Visby innerstad och kanske inte rĂ„d med en semesterdag pĂ„ Gotland. Det Ă€r en utopi för de flesta. ĂndĂ„ har stockholmarna vunnit i stort pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Den urbana ruljangsen pĂ„ sommaren har blivit normen för tillvĂ€xten pĂ„ Gotland. Men mer och mer hörs frĂ„gor om vart den gotlĂ€ndska identiteten tar vĂ€gen. Det Ă€r den nedĂ€rvda samhörigheten med landskapet och att kĂ€nna stolthet i att tillhöra en sĂ€rskild plats.
MÄnga stockholmare passerar förbi min strandbod sommartid. Det Àr vandrare, cyklister, fÄgelskÄdare eller barnfamiljer som bara vill bada och sola. Gemensamt för alla Àr havet och att gÀrna hitta nÄgot genuint fÄröiskt. Alla som stannar upp en stund Àr nyfikna och vill vÀxla nÄgra ord och sÀga nÄgot bra om Gotland och den gotlÀndska kulturen. Alla Àlskar Gotland.
NÀr det talas om makten över Gotland i större sammanhang sÄ Àr det numera mest enbart besöksnÀringen som gÀller. De som bor hÀr för jÀmnan betraktas ofta som losers, mer eller mindre, sÀger en bekant med hög röst som knyter nÀven i byxfickan. Han menar att mÄnga bofasta hÀr pÄ ön tyvÀrr blivit över och att man inte kan leva pÄ bara kÀrlek och det som Àr vackert. Det behövs nÄgot mer dÀrtill. Gotland Àr pÄ vÀg att bli ett reservat eller en koloni för stockholmare, sÀger han.
Jag hörde en skröna pÄ FÄrö. En berömd filmregissör köpte ett praktfullt hus pÄ södra Gotland. Huset var byggt i sten pÄ 1800-talet och lÄg fint i landskapet. Men efter endast nÄgra dagars boende i den vackra idyllen sÀljer han huset och flyttar tillbaka till fastlandet. SkÀlet var att alla kulturkÀndisar i Stockholm, som han flyttade till Gotland för att slippa, visade sig bo nÀra och runtomkring.