Går du på gotländska loppisar har du säkert sett honom. 33-årige Jonas Barros Eriksson står ofta först i kön och har ögonen efter prylar från hans favoritepok, mellankrigstiden, 1920- och 30-talet.
– Jag har samlat på saker sedan jag var liten, berättar Jonas när vi träffas hemma i villan i södra Visby.
Jonas Barros Eriksson är föremålsantikvarie vid Riksantikvarieämbetet i Visby. Ystadsonen flyttade till Gotland 2009 för att gå föremålsantikvarieprogrammet vid Campus Gotland. I dag är han själv gästföreläsare för studenter vid programmet. Så småningom träffade han också sin fru här som är konservator.
Intresset för prylar har funnits sedan han var liten. Nu är han inriktad på god, namnkunnig och huvudsakligen svensk design.
– Ju mer man söker, tittar och känner på saker desto mer kunskap får man. Jag är lite av en designdetektiv, jag får en kick och blir triggad av att gräva efter namn och historier om föremål, säger Jonas.
Med det i ryggen låg det nära till hands att skriva en bok. Jonas första egna bok som utkommer i dagarna handlar om företaget Ystad-Metall som under drygt 100 år tillverkade allt från kassaskåp och dopfuntar till ljusstakar och vattenkannor.
Företaget startade redan på 1830-talet och fanns under olika namn som Ystad-Brons och Ystad-Tenn, fram till 1960-talet då det ombildades till Scandia Present, som slutligen lades ner 2010.
– Det finns inget kvar av företagets egna arkiv, förmodligen kastade man allting. Så för att få material till boken har jag intervjuat släktingar till de som jobbade på fabriken i Ystad, säger Jonas.
Som för många andra svenska hantverksföretag blev Stockholmsutställningen 1930 första riktiga språngbrädan ut i världen, och för Ystad-Metall var det då främst med föremål i tenn.
– Ystad var först med att göra tenn till något hett och modernt. Som kuriosa kan nämnas att Estrid Ericsson med sin Firma Svenskt Tenn hakade på trenden först efter att Ystad slagit igenom stort, säger Jonas Barros Eriksson.
I boken finns också kopplingar till Gotland.
– På 1920- och 30-talet gick Ystad-Metall väldigt bra och det sammanföll med att många kyrkor på Gotland restaurerades. Därför kan man i flera av öns kyrkor se ljuskronor, framför allt i barockmodell, från Ystad. Ett exempel är Biskopsgården i Visby där det hänger flera stora malmkronor signerade Ystad, säger Jonas Barros Eriksson, och fortsätter:
– På gotländska loppisar ser man också väldigt ofta prylar bland annat i smide från Ystad, så en gissning är att ett eller flera varuhus på ön sålde mycket produkter därifrån på den tiden.
I och med andra världskriget blev det svårare att få tag på tenn, brons och koppar. I Ystad satsade man istället på smide genom det billigare järnet. Toppen för smidet kom på 1950-talet med värvningen av formgivaren Gunnar Ander som ritade otaliga ljusstakar och annat i svartlackat smide för företaget, varav många blev storsäljare.
– Just det smidet är bland det mest eftertraktade i dag på marknaden, säger Jonas.
Under 1930-talet slog mässingen igenom. Tack vare Gunnar Ander breddades utbudet och det var den metall som dominerade starkast fram till att namnet Ystad-Metall upphörde 1969.
Boken "Ystad-Metall 1919–1969" kommer ut i samband med Antikmässan i Stockholm 13-16 februari. Bokens formgivare är Knut Stahle, och fotograf är bland andra Anna Sundström, båda från Gotland.