Vattenbristen är ett ständigt aktuellt ämne för oss gotlänningar. Nu har Ronebon Tina-Marie Qwiberg, tillsammans med Leif Eiransson och Andi Loor, satt ljus på problemet i sin senaste dokumentär ”Efter floden”, som sänds i SVT1 klockan 20.00 på tisdagskvällen.
– Det känns bra. Vi har arbetat med den i två år så det känns härligt att det är dags, säger hon.
”De flesta i västvärlden tänker sötvatten som dricksvatten och en resurs som vi människor skall använda men vattnet behövs i alla system för att planeten skall vara i balans. Det hydrologiska kretsloppet är planetens blodomlopp. I vår förbrukande livsstil förlorar vi allt mer vatten och sambandet mellan extremväder, klimatförändringar och obalans i vattnets kretslopp är uppenbart. Vi är inte varsamma med vårt viktigaste livsmedel som förvandlats till vilken vätska som helst. Vi slösar bort grunden för självaste livet.”
Så presenterar hon dokumentären.
– Någonstans bestämde vi oss för att vi stod över naturen. Det funkar inte så, säger Tina-Marie Qwiberg.
97 procent av planetens vatten är salt och finns i haven. Av resterande tre procent sötvatten är mer än hälften bundet i glaciärer. Endast cirka en procent är tillgängligt för människan. 70 procent av det vattnet förbrukas i odling och livsmedelsproduktion.
– Man säger att vår planet har feber. Jag skulle vilja säga att hon är på väg in i ett kaos. Det finns en tipping point, frågan är hur långt borta den är, säger Tina-Marie Qwiberg.
Får du inte klimatångest?
– Nja, men jag mår till och från rätt dåligt. När vi jobbar med produktionen spår vi in i framtiden. I dag ser den inte så positiv ut. Det går att göra något, men det kräver radikala förändringar och politiska beslut. Jag ser vad vi kan göra, men jag känner inget riktigt hopp om att det blir så. Vi tar det inte på tillräckligt stort allvar, säger hon.
Tina-Marie Qwiberg har gjort två dokumentärer tidigare i samma serie. ”Bieffekten” släpptes år 2014 och handlar om hur samarbetet mellan växter och pollinatörer hotas av vår moderna livsstil. ”Sista skörden” kom 2017 och handlar om hur den indistruella livsmedelsproduktionen utarmar planetens matjord.