Kenneth Kvarnström har aldrig tyckt om att stÄ pÄ scen och avslutade sin karriÀr som dansare sÄ fort det bara gick. I stÀllet har finlandssvensken kommit att göra sig ett namn som en av Nordens mest framstÄende koreografer de senaste 30 Ären.
EmellanÄt tvingar han dock sig sjÀlv att ta plats pÄ scen och i det nya verket "Pianotopografier" Àr det alltsÄ dags igen. Men dansen lÀmnar han till de fyra unga dansarna. SjÀlv sitter han mest pÄ en pall och stirrar in i fonden.
ââJag fungerar lite som en vaktmĂ€stare, Ă€ven om jag samverkar med koreografin. Jag stĂ€dar upp pĂ„ scenen, förbereder saker, hĂ„ller upp en kuliss och mĂ„lar lite. Jag har alltid varit mer intresserad av iscensĂ€ttande Ă€n av att sjĂ€lv stĂ„ pĂ„ scen, sĂ€ger han.
ââDessutom har jag en del förslitningsskador. Det finns saker som jag inte kan göra lĂ€ngre, som jag fĂ„r förklara stĂ€llet för att visa. En dansares liv Ă€r kort. Den Ă€ldste dansaren i det hĂ€r gĂ€nget Ă€r 35 Ă„r och det Ă€r mycket som gör ont pĂ„ honom.
Ser fram emot publiksnack
I "Pianotopografier" möts dans, bildkonst och musik i ett allkonstverk. Musiken Àr hÀmtad frÄn den tyske kompositören Nils Frahms molltunga album "Solo remains" (2016). Inte sÄ konstigt dÄ att Svenska Dagbladets kritiker i en recension efter en pressvisning i Stockholm tog fasta pÄ att verket rymmer en stor dos melankoli.
ââLjudbilden Ă€r förstĂ„s vĂ€ldigt viktig, eftersom örat Ă€r starkare Ă€n ögat. Om jag hade valt hĂ„rdrock i stĂ€llet för Frahms stillsamma pianomusik hade intrycket blivit ett annat.
"Pianotopografier" Àr ett samarbete mellan Rum för Dans i Halland och Riksteatern. UrpremiÀren sker i Falkenberg den 27 januari och dÀrefter blir det Sverigeturné. Men till Falkenberg Àr det svÄrt att locka Stockholmstidningarna, dÀrav pressvisningen.
ââDet Ă€r första gĂ„ngen ett av mina verk pressvisas. Det kĂ€nns lite mĂ€rkligt, har vi redan haft premiĂ€r? Nu Ă€r jag mer stressad över turnĂ©n Ă€n över den riktiga premiĂ€ren. Förra veckan var en av dansarna sjuka och vi hĂ„ller pĂ„ fram till mars.
"Pianotopografier" Àr ett verk som har vÀxt fram under pandemin och det har gÄtt Ät en hel hög med covidtester under repetitionerna. Turnén genomförs enligt rÄdande publikrestriktioner och varje förestÀllning följs av ett samtal med publiken.
ââDet var nĂ„got som jag krĂ€vde. Jag tycker att publiksnack Ă€r jĂ€tteintressant. Jag och dansarna blir blinda för vĂ„rt arbete. Det Ă€r bra att fĂ„ se det frĂ„n ett annat hĂ„ll.
Kanske sista verket
Kenneth Kvarnström fyller 60 Är nÀsta Är och har en lÄng karriÀr bakom sig. (I hans vindsförrÄd stÄr tvÄ lÄdor som ska raka vÀgen till Dansmuseet nÀr han lÀmnar in.) Han Àr öppen med att "Pianotopografier" kanske blir hans sista verk, inte för att han har tröttnat och vill lÀgga av, utan för att han inte lÀngre orkar med den krÄngliga kulturpolitiken som, menar han, signalerar att dans Àr nÄgot som ingen vill se.
ââFlera upparbetade system hĂ„ller pĂ„ att kollapsa. Det gĂ„r inte sĂ„ bra för dansen i Sverige just nu. Jag ska egentligen inte klaga, men kĂ€nner inte att jag behöver hĂ„lla mig kvar med tĂ€nder och klor. Jag har börjat nosa lite pĂ„ det hĂ€r med mĂ„leri och skulptur i det hĂ€r verket. Det Ă€r kanske nĂ„got som jag kommer att fortsĂ€tta med.
Men innan han byter bana ska den uppskjutna förestÀllningen "12 songs" nÀsta Är ha premiÀr i Göteborg. FörestÀllningen Àr ett nÀra samarbete mellan Kenneth Kvarnström och den norska musikern Ane Brun och bygger pÄ hennes lÄtskatt, som med hjÀlp av Ane Brun sjÀlv, en orkester och gÀstande musiker ska gestaltas pÄ Göteborgsoperan med hjÀlp av operans eget danskompani och Kenneth Kvarnströms koreografi.
ââDet har varit vĂ€ldigt spĂ€nnande att visualisera hennes vĂ€rld. Hade jag varit yngre hade jag nog varit fullstĂ€ndigt skrĂ€ckslagen. Nu Ă€r jag bara lite skrĂ€ckslagen.