Är det öns isolerade läge ute på havet, en spännande karg natur och en pittoresk medeltidsstad som andas saga? Är det kontrasterna mellan årstiderna, med sommarturism och kusligt ensliga platser under vinterhalvåret? Fyra deckarförfattare presenterade sina bästa gotländska mordplatser under ett samtal på Crimetime Gotland.
– Varför väljer ni att mörda era karaktärer på Gotland? undrade Lars Bäckman, som var moderator under samtalet med rubriken ”Svenska deckarlandskap: Gotland” på Donners Eventhall.
Samtalet var en av de första programpunkterna under invigningsdagen av Crimetime Gotland på torsdagen. Anna Jansson, Mari Jungstedt, Håkan Östlundh och Marianne Cedervall berättade om sina bästa brottsplatser och varför de valt Gotland som spelplats för sina intriger. Alla fyra har en stark koppling till ön – Anna Jansson och Marianne Cedervall är födda och uppvuxna här, medan Mari Jungstedt och Håkan Östlundh föll för ön när de kom hit som besökare.
Lärde känna landskapet som barn
Det har gått femton år sedan Anna Jansson debuterade som författare och hon har hunnit skriva ett tjugotal böcker om kriminalinspektören Maria Wern. På senare år har hon börjat skriva även för barn, om Marias son Emil Wern som löser mysterier på sin detektivbyrå på Norra Murgatan i Visby innerstad. Varför valde hon att låta sina böcker utspela sig på Gotland?
– Pappa jobbade som markvärderingsman och åkte omkring på ön och pratade med bönderna. Som barn fick jag följa med honom i bilen och lärde känna landskapet, som jag ville återkomma till när jag började skriva, säger hon.
Lars Bäckman ber författarna att presentera två platser var, som de vill lyfta fram som de bästa mordplatserna på Gotland.
– Jag väljer lusthuset i Botaniska trädgården i Visby och Fridhem strax söder om stan, där jag hade min bröllopsfest, säger Anna Jansson och fortsätter:
– Pensionatet är en utmärkt plats för en deckarintrig. Den vackra trädgården står i kontrast till den branta klippkanten och havets lömska underströmmar. I parken växer en praktfull gullregnsbuske och den är ju giftig, vilket också är häftigt, säger hon och tillägger:
– I min bok ”Drömmen förde dej vilse” låter jag en brud försvinna från stranden på sin bröllopsnatt. I den lyckligaste stunden i livet kan det värsta hända.
Hade aldrig sett en havsstrand
Mari Jungstedt var nio år gammal när hon kom till Gotland första gången på sommarläger vid Gustavs i Fröjel. Hon hade inte sett en havsstrand förut och utsikten från sanddynerna över öppen horisont och Karlsöarna gjorde ett starkt intryck på henne.
– Jag blev blixtförälskad och den platsen är väldigt speciell för mig, berättar hon.
Som tevejournalist skrev hon bara kortare texter och funderade på hur man börjar när man ska skriva en bok. Hon visste att hon ville skriva en kriminalroman med en djupare historia som skulle utspela sig på Gotland.
– Skrivandet kom igång efter att jag vaknat på en strand i tjock dimma mitt i juli och upptäckte att jag var ensam kvar. Det var väldigt fascinerande och när jag började beskriva känslan var det som att öppna en dammlucka. Min debutroman ”Den du inte ser” blev till.
Roosvals Muramaris
Den andra platsen som Mari Jungstedt har valt är Villa Muramaris några kilometer norr om Visby, som konstnärsparet Ellen och Johnny Roosval lät bygga i början av 1900-talet.
– Jag ville att min fjärde roman skulle handla om konst och den första målningen jag fick i huvudet var ”Den döende dandyn” av Nils Dardel. Han tillbringade flera somrar på Muramaris tillsammans med Ellens son Rolf de Maré. Jag fick veta att han designat barockträdgården och till min förtjusning målade han just denna tavla där 1918, berättar hon.
Marianne Cedervall har skrivit fem böcker i serien om väninnorna Mirjam och Hervor och i september kommer hennes sjätte bok ut, ”Av skuggor märkt” med en ny huvudperson; Anki Karlsson. När hon skulle skriva en deckare som utspelade sig i en gotländsk socken valde hon ett fiktivt namn för den: Kajpe Kviar, från ”kajp”, skogslöken som växer vilt på Gotland och ”kviar”, småvägar som leder ner till en gård.
– Jag uppfann Gotlands 93:e socken kan man säga, och tänkte att ingen skulle känna igen sig. I nästan alla socknar finns en medeltidskyrka, en vägslinga och en nedlagd affär. Men det kom snart fram att det var Ala som jag beskrev, avslöjar hon.
Fick en känsla av obehag
Håkan Östlundh kom till Gotland i slutet av 1990-talet och köpte ett sommarhus på södra ön. När han en dag stannade till vid kalkbrottet Smöjen i Kyllaj på norra Gotland, fick han en känsla av obehag. Det var i slutet av augusti, värmebölja och vattnet var grönaktigt.
– Det pågick en dykskola där och jag fick idén till intrigen: en dykare som hittas mördad i gölen, säger han.
Det andra stället som Håkan Östlundh har valt ut som en av Gotlands bästa mordplatser har också en koppling till vatten, närmare bestämt vattentornet i Alva, som spelar en central roll i spänningsromanen ”Laglöst land”.
– När jag fick syn på det tänkte jag att det skulle kunna sippra ut något ont därifrån. Det skulle vara otäckt att hitta ett lik i tornet som försörjer södra Gotland med vatten. Platsen skapade berättelsen, säger han.