I en scen förbereder Ebba Busch Thor och hennes pressekretare entrén på Almedalsscenen, men först ska skorna rättas till för att inte orsaka mer skavsår än de redan har gjort. Samtidigt blir det strul med mobilens minne när den sista sociala medier-uppdateringen ska göras. När talet börjar slutar kameran att filma.
Regissören Cecilia Björk vill visa vad som händer när några av landets främsta politiker inte är redo för tal eller tv-sändningar. Dokumentären består av tiden mellan de officiella sammanhangen. Det blir ett sätt att berätta om politikens och samhällets spelregler.
– Det gäller framförallt samspelet mellan politik och media, men också politikens maskineri. Det här är saker som finns generellt i samhället, strukturerna är inte specifika för Almedalen, men jag insåg att det är en väldigt lämplig plats att filma på, säger hon.
Cecilia Björk har helt lämnat de politiska sakfrågorna, istället vill hon visa mediernas förenklade bilder. Slagkraftighet och provokation premieras.
– Jag kan uppleva skildringarna i media som väldigt fragmenterade och man får sällan ett sammanhang där man till exempel får veta hur politiker arbetar, säger hon.
Dokumentären visar både på spektaklet Almedalen, där ministrar och mediechefer festar och på veckans stora mångfald och politikernas tidspressade arbete.
Även mediebilden av själva Almedalsveckan som fenomen är förenklad, enligt Cecilia Björk.
– Det finns ett läger som pratar om Palme och Almedalen som en unik mötesplats för demokratin. Sedan finns det andra lägret som bara tycker att det är rosévin och kletig samvaro mellan journalister och politiker, säger hon.
Inför fjolårets filmning ställdes Cecilia Björk inför ett stort dilemma: NMR:s närvaro.
– När jag fick veta att de skulle komma blev jag väldigt nedslagen både som människa, men också som filmare för jag ville inte alls att min film skulle handla om nazister, men det kändes falskt att låtsas som att de inte var där, säger hon.
Utan att visa NMR i bild skildrar hon deras närvaro genom en finsk journalists ögon. Hon bevakar mångfaldsparaden som skanderar "inga nazister på våra gator" och får till svar "krossa homolobbyn". Scenen avslutas med att journalisten, vänd mot sin kollega, slår fast att "det här är bra tv-material".