Två ord återkommer gång på gång när Susanne Zetterblom beskriver den plats som är hennes hem sedan ett knappt år. Det första: Granatsäkrade.
Därmed åsyftas fönstren i vardagsrummet. Under 1900-talet gick nämligen gränsen mellan det civila och militära samhället rakt genom detta rum.
Vi befinner oss alltså i gamla vakten på KA 3, en byggnad som lades ut till försäljning lagom till att Susanne Zetterblom hade börjat se sig om efter något nytt (hon bodde tidigare i den nedlagda skolan i Eksta).
– Jag var tjänstledig 2018, dels för att flytta, dels för att äga min tid. Jag levde i princip i en kappsäck och visste inte vart jag skulle ta vägen – jag kunde lika gärna ha hamnat på Öland eller i Afrika. Så såg jag plötsligt annonsen för det här stället. Jag tyckte i och för sig att det såg fruktansvärt fult ut på bilderna, men Fårösund lockade. Under visningen blev jag blixtförälskad. Här kunde jag bygga upp en tillvaro och skapa ett liv som jag inte behöver ta semester ifrån. Jag kände också att det här var en plats som måste tillgängliggöras för så många som möjligt, berättar Susanne Zetterblom.
Och där har vi faktiskt det andra älsklingsuttrycket: Att tillgängliggöra. Hur detta skulle gå till i praktiken – tillgängliggörandet alltså – visste inte Susanne från början.
En dag hittade hon fyra skyltar i skogen bakom huset. På dessa läste hon ”Borneo”, ”Damaskus”, ”Amazonas” och ”Gaza”.
– Det är en gåta. Jag har ingen aning om hur och när skyltarna hamnade på min tomt. Det satte hur som helst i gång fantasin. Här har vi något, tänkte jag.
Upptäckten ledde småningom fram till den friluftsinstallation som invigs i dag. Upphovspersonen är Anette Blomberg, konstnär och nära vän till Susanne.
– Det var naturligt att utgå från skyltarna. Borneo, Damaskus, Amazonas och Gaza är fantastiska platser, men tyvärr också förknippade med de problem som världen brottas med i dag: Krig, miljöförstörelse och hotad artmångfald. Vi vill visa misären, men också hoppet, säger Anette Blomberg.
Den som följer den utstakade skogsstigen får uppleva en nutida Golgatavandring. Vid stationerna längs vägen möter vandraren bilder, ljud och skulpturer som vittnar om människans dårskap: Skövlad regnskog, smattrande kulsprutor, sönderbombade hem, massgravar. Ett dystert porträtt av sakernas tillstånd onekligen, men i andra änden väntar uppståndelsen – här förkroppsligad Anette Blombergs sagoinspirerade naturväsen.
– Naturen är det närmaste vi kommer en gud, enligt min uppfattning. Om vi tar oss tid att lyssna på den, lever hoppet, säger konstnären.
Subtilt? Inte ett dugg. Men det var heller inte meningen, betonar hon.
– I mitt måleri dras jag annars till det abstrakta. Det här är något annat. Kanske blev det lite övertydligt. Tanken var dock att alla skulle kunna ta till sig den här installationen – även barn.
Susanne Zettervall lyser upp när hon hör detta. Till vardags arbetar hon med hållbarhetsfrågor vid Campus Gotland; och då i synnerhet hur de samspelar med utbildning och lärande.
– Där pratar vi mycket om hur viktigt det är att använda olika metoder för att uppnå en mer hållbar värld. Konsten och kulturen är en sån metod. Att montera ned de estetiska ämnena i skolan är därför inte så lyckat. Det finns dessutom viss forskning som visar att barn som exponeras för konstnärliga uttryck har lättare att tillgängliggöra sig kunskaper i tunga ämnen som matematik och språk, säger hon.
Kulturartilleriet – som man alltså valt att döpa om den gamla vakten till – är således mer än en installation. Under helgen blir det författarsamtal med Victoria Thoresen, ”musikalisk poesofi” och konsert med musikkollektivet Bobby Mull. Invigningstalar gör ingen mindre än Bengt Westerberg, Folkpartiets tidigare ledare.
– Såna politiker behöver vi fler av: Kulturengagerade, mer intresserade av mänsklig utveckling än att stötta näringslivet. I dag är det tyvärr ekonomismen som styr. Det är där Kulturartilleriet kommer in i bilden, för härifrån ska det bombarderas kultur, säger Anette Blomberg.
– Vi är ju gamla tanter som inte orkar hålla på hur mycket som helst, inflikar Susanne Zetterblom.
– Men vi tänker att det här ska bli en återkommande grej. Det här är en magisk plats, som gjord för reflektion och kontemplation – och det måste vi tillgängliggöra.
Innan jag åker därifrån hinner vi växla ytterligare några ord om de granatsäkrade fönstren.
Nu har du bott i en gammal skola och en militäranläggning. Vad blir det härnäst?
– Nej, vet du vad. Här tänker jag bita mig fast. Jag siktar på att bli Fårösundsambassadör.