Numera är väderrapporteringen i TV integrerad i den allmänna underhållnings-TV:n (som nyhetsrapporteringen numera utgör en del av). Ofta går det till så att ”nyhetsankaret” som en övergång ställer någon fråga till den väderleksunderhållande personen. Nästan alltid är det en värderande och fördomsfull fråga av typen ”blir vi av med det trista vädret och kan förvänta oss sol till helgen?”.
Svaret kan ofta med ett beklagande bli ”Nej, det trista vädret kommer att bestå med risk för mycket nederbörd, men i slutet av perioden kan det bli vissa solchanser i landets sydöstra delar”. ”Risk” för nederbörd, ”chans” till sol alltså.
Jag, och många andra, vill inte ha dessa recensioner av vädret. Vi vill veta vad det blir för väder med fakta om temperatur, vindriktning, vindstyrka, nederbörd och luftfuktighet. Om vädret kan anses bra eller dåligt kan och vill jag bedöma själv. Det behöver ingen underhållare på TV tala om för mig.
Media bestämmer mycket i våra liv. Vad vi får tycka. Vad vi får tänka. Vad vi får säga. Och – vad om är bra respektive dåligt väder. Media bestämmer de tillåtna ramarna för den offentliga debatten. Inom dessa ramar är det OK med mångfald och pluralitet. Håller man sig utanför dessa ramar är man inte välkommen att delta i debatten i det offentliga rummet.
Det är som med ubåtarna. På 1980-talet var det bevisligen frågan om hjärnspöken hos vissa. Hur är det nu? Militären, ivrigt påhejade av media, vet att det är ryska ubåtar i Stockholms skärgård. Och ve den som ställer sig tvivlande. Det är väl närmast landsförräderi.
En god samhällskultur borde inte bara tillåta, utan till och med uppmuntra, kritiskt tänkande och ifrågasättande. Så verkar det inte vara alla gånger. Väder eller ubåtar. Se till att du tycker om sol och hyllar rysskräcken.
Om inte så är du ingen riktig svensk och ska hålla dig borta från den offentliga debatten.
Det hissar vi
Fritt inträde på statliga muséer.
Och det dissar vi
Inträdesavgift på regionala muséer.