Stefan Löfvén citerar i sin regeringsförklaring Karin Boye som har skrivit ”Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet: om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav”. Det känns rätt så ofarligt att vända sig till en allmänt hyllad och erkänd poet av Karin Boyes kaliber. Som en fortsättning på det citatet sägs annars i regeringsförklaringen att ”alla ska ha rätt och möjlighet att utöva kultur, oavsett deras bild av livet”. Fortsättningsvis sägs att det behövs ”en fri och frispråkig kultur, fria konstnärer, poeter och public service” och att det behövs ”folkbildning, folkrörelser, bibliotek – jämlik och kostnadsfri tillgång till platser där kulturella och mänskliga möten kan ske”. Rent konkret utlovas fri entré till de statliga museerna.
Knappast något kontroversiellt. Inte något utmanande eller nyskapande. Och det är väl det som under lång tid har kännetecknat statlig kulturpolitik, oavsett vem som har innehaft regeringsmakten. Den ska hålla sig på behörigt avstånd från det praktiska kulturutövandet.
I någon mån kontroversiellt var 1970-talets uttalade mål för kulturpolitiken att den skulle motverka kommersialismens negativa verkningar. Det var ett uttryck för en ett brett sociologiskt kulturbegrepp. Kulturen skulle genomsyra ”allt”. Senare årtiondens vridning mot att kulturutövande är en näring och konstnären är en entreprenör som måste lära sig att slå mynt av sitt konstutövande är ett uttryck för en mer avgränsad kultursyn. Och det är också ett exempel att allt, även kulturen, ska inlemmas i en ekonomisk kontext.
I de beskrivna två synsätten kan man spåra en ideologisk motsättning som kan sättas in i en vänster-höger-skala. Men rent konkret så har politikerna på riksnivå inte utövat särskilt mycket styrning på området. Politikerna håller sig helt enkelt på avstånd. Professor Bengt Jakobsson har också skrivit en bok i ämnet och med titeln Kulturpolitik med just undertiteln ”Styrning på avstånd”. Där beskrivs det sagda, det vill säga hur politikerna inte gärna går i närkamp med kulturfrågorna; i vart fall inte på riksnivå. Det finns nog inte någon anledning att tro att denna trend kommer att ändras med den nu tillträdande regeringen.
Och det är nog klokt.
Det hissar vi
Visby Roma gå som tåget i hockeyettan!
Och det dissar vi
Att Visby Roma inte få en ny arena!