Har nu gått här i trädgården några dagar. Fram och tillbaka, tillbaka och fram, 15 meter varje gång. Jag tränar varpa. Det är SM i Eksta och jag är i urusel form. Jag har saker att skylla på, men tänker inte göra det. I alla fall inte förrän jag kastat färdigt.
På grund av torkan i fjol har regeringen beslutat om krisstöd till det svenska lantbruket. 816 gotländska lantbrukare får 38,3 miljoner kronor. Sammanlagt i landet betalas drygt en miljard kronor ut.
Lägsta summan Jordbruksverket delar ut är 1 000 kronor. Det ska jag begära för min totalt misslyckade tomatodling, den förkrympta färskpotatisen, en ynklig bönodling och det gigantiska dillfiaskot.
Anställningsbar?
Jag hade aldrig hört det ordet tidigare, men nu dök det upp i ett radioprogram om skolan. Elever, som är skoltrötta och skolkar (mest pojkar), halkar efter i undervisningen och kommer snart ut i vuxenlivet med urusla betyg, till en arbetsmarknad som ställer stora krav. De unga är inte anställningsbara.
Skolans fel? Ungdomarnas? Föräldrarnas? Jag har inte en aning. Vet bara att jag, numera en gammal man, med mina dåliga skolbetyg inte haft en chans att få ett bra välavlönat jobb idag.
Ej anställningsbar.
Mitt enkla, men ofta fantasifulla provkök, ska nu ge sig på fermenterad rabarber. Hög tid, för snart tappar trädgårdens rabarberodling även den orken.
Efter 25 år (cirka) kommer årets VM i dricke för första gången att avgöras utanför Storsudret. Till och med så långt bort man nästan kan komma. Gåsemora på Fårö andra lördagen i oktober.
Alltså snart dags att brygga. Men kom ihåg, alltför söt dricke har ingen chans i denna prestigefyllda tävling!
Meddelar jag, ordförande i juryn.
Jag har nog alltid varit en drömmare, både i sovande och vaket tillstånd. De vakna drömmarna är inga problem, men varför drömmer jag aldrig något glatt, ljust och roligt när jag sover? En vanlig dröm är att jag kör bil i ett välkänt landskap, ofta Visby innerstad. Jag kommer aldrig fram till rätt adress. En annan: Folk gillar mig inte och det blir ofta bråk. Mest verbalt. När jag vaknar finns känslan av obehaget kvar inom mig i flera timmar.
Än en gång, varför inga glada drömmar?
Just hemkommen från första tävlingsdagen vid SM i Eksta. Jag hann inte gå runt och titta på alla som kastade, men tror inte att jag har helt fel om jag påstår att jag nog var sämst av alla.
Kom nu inte med några tröstande floskler om att ”någon måste ju vara det också”. I och för sig sant, men varför just jag?