Ikväll ska Hemmansägaren och jag på fest. Det är Silte Viltvårdsområdesförening som fyller 60 år. Grillat rådjur och potatisgratäng. Jag tror vi är bjudna för att vi har mark i Silte.
Jag ringer upp Leif Claesson som är arrangör:
– Förr jagade alla på sin mark, jakten var viktig. Inom socknen hjälptes man också åt att stävja räven, grannar hjälpte varandra. Det var ju förödande för till exempel de som hade lamm om det blev för mycket räv. Men sedan blev det nya tider, gårdar köptes upp, jakten kanske arrenderades ut och det var lätt att osämjor uppstod. För att behålla gemenskapen bildades Silte Viltvårdsområdesförening, alla markägare ställde sin mark till förfogande och medlemmarna kunde då jaga fritt på området. Idag ingår 2 832 hektar i föreningen och man betalar 60 kronor per år för att få jaga.
Leif berättar också att man inom föreningen bedriver viltvård. Ett år märkte man till exempel att det var ont om hare och då bestämde man att haren skulle vara fredad under en period.
Jag måste säga att jag vet väldigt lite om jakt. Min far, som var väldigt stolt över att han hade varit kock i det militära, visste istället inte bak och fram på en bössa. När räven blev för närgången på hans lammungar gillrade han en slags burfälla med en död höna som bete, förmodligen helt olagligt. Helt ofarligt var det nog också för det enda jag minns att han fångade var en tacka som stod därinne en morgon och idisslade och såg dum ut. Här vid Hägsarve försvann jakten med min moffa, Hemmansägaren har ingen bössa utan i krislägen använder han till nöds baksidan på en yxa.
Så när folk kommer och frågar om de får jaga på våra marker här i Hablingbo så säger jag att det går bra, bara de inte blir osams.
Jag gillar verkligen idén med föreningen, att man delar på jakten. Det betyder ju också att även de som inte själva äger någon mark kan få vara med och jaga. Det var före detta jaktvårdskonsulent Rolf Beinert som var initiativtagare till att föreningar liknande den i Silte bildades då för 60 år sedan. Rolf är ännu still going strong och han berättar att en anledning var att man bara fick ha drivande hund på egen mark:
– När då skiftena var små blev det problem med hundar som sprang lite här och där. Då kom vi på idén med att slå ihop skiftena till större områden.
När jag frågar Rolf vad han önskar inför framtiden så säger han:
– Att viltvårdsföreningarna får vara kvar, det är min önskan.
Och det hoppas jag också på, för det är ju inte dumt att få gå på grillfest!