|
|
En DJ:s uppgift är att framföra en ström av musik utan att övergången mellan låtarna blir alltför tydlig. Antagligen finns det flera olika skolor hur en DJ ska agera för att göra ett fullgott jobb. När det vallfärdande folket dansar som häftigast utanför båset tjänar de allra hetaste DJ-proffsen fantasibelopp och rockstjärnestatusen är total. En annan kategori av DJ:s är de som under några kvällar/nätter i månaden spelar och drömmer om att en dag kunna livnära sig på att vända vax. I mitt fall är det ett musikintresse modell större som gjort att jag emellanåt hamnar vid spakarna och den allra viktigaste tumregeln är att en bra låt är en bra låt. Nästa fredag, då jag fått den stora äran att avsluta Stereo Generators skivreleasefest, är det alltså dags för mig att återigen beträda ett DJ-bås. Jag tackar ödmjukast för förtroendet och lovar att göra mitt allra bästa för att ta kvällen i mål i bästa rock’n’roll-anda. Två liveband och massvis med sköna människor gör mig övertygad om att det blir en kalaskväll så se till att vara på plats!
Jag har en längre tid bedrivit en hård kamp mot några telefonförsäljare som av någon outgrundlig anledning på ett mer eller mindre maniskt sätt känner sig tvungna att ringa mig minst en gång om dygnet. Jag har lokaliserat det till fyra olika nummer som jag lagt in under ”svara inte #1 – #4” i telefonboken. Anledningen till att jag inte ”tar fighten” är att jag är så erbarmligt dålig på att säga TACK, MEN NEJ TACK när de levererar sina fantastiska erbjudanden! Dåligt samvete? Jodå, det händer, och då det förmodligen sitter en fattig student i andra änden så svarar jag ibland. Eftersom jag då svarar Tinka möts jag allt som oftast av en oinspirerad röst som undrar om Magnus finns där. Då jag inte vill uppta denna oinspirerade persons dyrbara tid svarar jag alltid att han inte finns där för tillfället. Problemet är att de ringer tillbaka inom ett dygn igen men kampen går vidare och jag tänker inte ge mig.
Trots finfina recensioner är nya Tintinfilmen sannolikt ingenting för mig. Mina minnesbilder från belgarens 62-sidiga äventyr är alldeles för associerade med min ungdom, rostmackor och O’boy för att jag skulle vilja gräva i det förflutna.
Trippeln
I believe in Apollo Creed gav besökarna en svettig och mycket bra spelning förra veckan.
Få grejer var så mycket bättre förr som just tungviktsboxning. Att se dokumentärer eller läsa om ”The Rumble in the Jungle” och ”The Thrilla in Manilla” gör att jag blir 70-talsnostalgisk.
R.I.P. Joe Frazier.
Det var en mycket bra spelning som Staffan Hellstrand bjöd på förra veckan. Ni som var där hörde ju kärleksförklaringen han gav Nomads. En dag ska jag se till att Nomads – ett av Sveriges bästa band, spelar på ön så håll utkik och ställ/dyk upp.
Citatet: Egoism och ytlighet, samt ren och skär dumhet präglar vårt samhälle…
Håkan Gnu Jakobsson, sammanfattar läget av att Nanne Grönvall bl a ger sig på Sham 69, Ramones och Clash på sin nya platta.