Kompisen jag aldrig hann träffa

KRÖNIKA Tinka2014-10-31 09:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det började ju så bra. Onsdagen den 29 oktober alltså. Efter några veckor med ett snoozesnitt på 1.5 timme per morgon kom jag äntligen upp när jag skulle. Medan jag slevade i mig en tallrik havregrynsgröt kände jag mig stark. Några timmar senare såg jag rubriken - Klas "Klabbe" Ingesson är död. Den där jävla cancern hade varit framme igen. Att det skulle gå så här förvånar givetvis ingen som följt hans kamp de senaste åren. Trots detta kom beskedet som en chock. Förutom en klump i magen fick jag hålla tillbaka tårvätskan som ville tränga fram i mitt ansikte. Så enormt orättvist.

Han var pådrivaren som inte direkt var bäst på något enskilt moment, utom då möjligen på att vara just pådrivare. Inget gnäll och tjafs utan bara en knuten näve och så älgade han vidare. Jag skulle vilja gå så långt och påstå att han var den siste genomärlige fotbollsspelaren. Helt enkelt en hyvens snubbe som gillade lössnus. Trots att jag aldrig hann träffa honom känns det som att vi kände varandra. Dessutom var vi lika gamla och det är kanske därför beskedet om hans bortgång tog så hårt. Dö, det ska vi ju inte göra ännu liksom.

Ett av många fina fotbollsminnen jag tar med mig är när han i något kval borta mot Island gjorde sin motorsågsmålgest. Hur löjligt som helst om någon annan spelare skulle ha gett sig på det, men eftersom han, förutom fotbollsspelare var skogshuggare till yrket, kändes det helt rätt. Tack för allt Klabbe och sov gott nu.

Desto roligare var det att en av mina absolut bästa vänner tittade förbi på kvällen för en fika. Hur trevligt som helst. Dessutom hade han med sig en present till Lill-Tinka. Världens coolaste gubbkepa med inbyggda öronlappar.

************

Ni har säkert sett uppdateringarna på Facebook där folk listar sina tio bästa böcker, filmer, skivor etc. Förra veckan exploderade just skivlistorna i mitt FB-flöde. Eftersom jag inte blev utmanad att prestera någon lista passar jag på att göra den här och nu.

Enkla förutsättningar. Ingen historisk ranking utan bara tio bra vinylplattor som, under de senaste två månaderna, kommit i min ägo:

Neil Young – Tonight's The Night, 1975

Janis Joplin – Pearl, 1971

Roky Erickson – Gremlins Have Pictures, 1986

Johnny Thunders – So Alone, 1978

MC5 – High Time, 1971

Queens Of the Stone Age – Like Clockwork, 2013

Lyres – On Fyre, 1984

The Black Crowes – Shake Your Money Maker, 1990

Hydromatics – Parts Unknown, 1999

Endless Boogie – Full House Head, 2010

Veckans låt

Cracker – Teen Angst (What the World Needs Now), 1992

Krönika

Inget gnäll och tjafs utan bara en knuten näve och så älgade han vidare.

Läs mer om