Jag en troende, i alla fall till husbehov, tycker det är mycket märkligt att världsalltets båda chefsideologer, Gud och Allah, står så handfallna och till synes maktlösa så fort det bränner till på allvar. Som nu i Frankrike. Tolv ihjälskjutna på grund av en pressetisk fråga. Och tydligen, i skrivande stund, ytterligare några i jakten efter de skyldiga.
Gud och Allah är ju en och samma gud, men att människorna på jorden tolkar kärlekens budskap, som religionen påstås vara, lite annorlunda är inte så konstigt. Men varför ingriper inte Gud/Allah och tar i med hårdhandskarna när allting går över styr?
Kanske är det så enkelt att det inte finns någon Gud? Många unga personer, några i min egen familj, är övertygade om att så är fallet. Vi föds och vi dör, själva livet får vi själva sköta efter eget förstånd och förmåga. Jag har försökt protestera och sagt att någon slags makt måste det finnas, så finurligt och fantastiskt som allting levande ändå är.
Men också jag har börjat tvivla. Alla historiska krig i religionens namn, inte minst de svenska hjältekonungarnas, all svält, alla naturkatastrofer, alla dödsolyckor, alla fattiga, alla små barn som våldtas och dödas... Min tro vacklar och snart orkar jag inte lens vara husbehovstroende.
Skärp dig Gud!
Min egen värld, den som jag ska försöka få att fungera ytterligare ett antal år, består just nu av en rad högst triviala frågor och problem. Till exempel: Ska jag köpa en ny kedja till motorsågen eller försöka slipa en kedja jag har? Purjolöken, kan jag låta den stå kvar i landet, eller ska jag ta upp den? Har jag råd att lägga om faltaket på huset? Varför får jag inte ändan ur vagnen och ställer in trädgårdsmöblerna?
Ja, som ni ser, det är lätt att skapa egna problem i hopp om att för en stund glömma de verkliga.
Har återupptagit mitt avbrutna nyårslöfte från 2008, om att innan årets slut klara femtio (50) armhävningar.
Jag började med femton (15) och det gick bra.
När jag nu avslöjar att en av mina stora idoler i skidvärlden heter Petter Northug, får jag nog på käften av många. Alla verkar tycka intensivt illa om denne norrman.
Men en skidåkare med världens bästa spurt, varför ska han ligga längst fram i täten och slösa på krafterna?
I världstoppen, med miljoner i prispotten, finns inget utrymme för humanitära insatser i form av oavlönat hjälparbete.
P.S Dessutom har jag nu även Emma Wikén som idol.
På tal om nyårslöfte. Läser att vi män numera lever i genomsnitt 80,1 år. Så mitt andra löfte blir att försöka överleva även det här året.
Risken finns förstås att jag dör mitt i en armhävning.
Mejl: bison.gotland@telia.com