Det behövs bara några plusgrader, lite sol och folk får fnatt. I synnerhet vi som äger en trädgård.
Fram med räfsa och sekatör och krukor för växthuset och tändvätska för att få eld på en sur hög med ris.
Konstaterar att vitlöken jag planterade i höstas ännu inte kommit upp, att räfsan behöver nytt skaft, att jag inte vet vad som måste klippas ner, att krukorna måste rengöras, att högen med ris kan innehålla igelkottar som ännu inte vaknat, att solen går i moln och det börjar blåsa.
Går in igen och fortsätter med ett korsord. ”Som en solochvårare”, nio bokstäver, E D E som tredje, fjärde och femte bokstav?
Efter förra krönikan har många hört av sig och undrat hur jag egentligen mår. Psykiskt. Jag skrev att jag har planer på att ge mig ut på en längre resa för att få lite perspektiv på livet. Jag har mått bättre, men någon akut fara är det nog ändå inte. Citerar gärna Ulf Lundell, som säger att han nu kan tänka sig att ”lämna sin trygghetszon” och ställa upp i ”På spåret” i TV.
– Det handlar inte om att testa gränser, men mera att man ska gå utanför sina jävla trygga områden och se vad som händer utanför.
Undrar om inte Konstnären redan börjat bada?
Själv väntar jag som vanligt till 1 mars.
Några har också kommenterat det jag skrev om misshandeln av den 65-årige mannen i Visby, med flera benfrakturer och långvarig sjukhusvistelse som följd. Jag ”hyllade” den bibliska rättvisan om ”Öga för öga”.
”Hade det här drabbat någon mig närstående, då hade jag glatt accepterat en tid i fängelse för min egen misshandel av de skyldiga”, skrev jag bland annat. Onekligen inget vidare sympatiskt drag hos mig, men...
De som hört av sig har unisont hållit med. En kvinna berättar:
– Vår dotter blev för några år sedan våldtagen av en okänd man. Får vi veta vem den skyldige är, då kommer min man att personligen se till att den där mannen aldrig mera kan utföra en våldtäkt. Om du förstår vad jag menar?
Färjan försenad. Bussarna har gått. Färjeterminalen stänger. Lång och tung promenad till busstationen. Väntsalen låst. En och en halv timme till nästa buss. Pissväder.
Så är det att bo på en ö.
Hannes Müller, den förre SD-ledaren på Gotland, har också ”hört av sig” (på webben):
”Efter valet 2010 skrev du i en krönika om att det var 18 personer i Burgsviks valdistrikt som röstat SD. En av dessa kunde du gissa dig till men du undrade vilka de övriga var och ville veta det för du ville nämligen inte vara vän med någon som röstade så. Nu i senaste valet var det 46 i Burgsviks valdistrikt som röstade SD och hur tänker du nu?”
Svar: Trist. Sorgligt. För jävligt.