Veckans uttalande (Destination Gotlands VD Christer Bruzelius efter beskedet om att Gotlandsbåten AB tills vidare lägger ner verksamheten):
– Vi kan bara beklaga att de inte lyckas få fram ett fartyg... Vi såg verkligen fram emot att kunna mäta vår egen trafik mot deras.
Så måste han nog säga, men egentligen menar han:
– Tack och lov och hoppas att de aldrig mera kommer och ställer till oreda i vår hamn!
Det sedvanliga bunten (sex hekto) med reklam innehöll den här veckan elva mångsidiga broschyrer och reklamblad. Två från affärer i Hemse, resten från Visby. Jag läste igenom samtliga. Ett sammandrag:
”Startskott för julmyset, Saffran, julstjärna, julservetter, Shoppa loss för dina poäng!, 24 chanser att vinna upp till 5 miljoner, Madrasskväll, Spara 30-60%, Superpris, 1/2priset, Varmt och skönt i vinter, Ladda frysen!, Årets önskelista, Sveriges billigaste matkasse, Star Trading, Vinterns mysmode, 60 månader räntefritt, stekpanna 599:- gryta på köpet, Julklappsracet...”
I tisdags skrev båda tidningarna om enkäten bland de anställda inom Region Gotland. Inom Hälso- och sjukvården svarade 955 vad de tyckte om sina arbetsförhållanden.
Rubrik i GT: Medarbetarna nöjda trots tuff sommar. GA: Stort missnöje bland anställda på lasarettet.
Positivt missnöje?
Jag har tidigare skrivit om lokala hantverkare. Lokalt är för mig är allt söder om Fidenäs. Halvlokalt gäller ungefär till Hablingbo, Stånga och När. Resten norrut kallar jag för lokalt gotländskt.
Problemet med de mest lokala är att det ofta dröjer väldigt länge innan de kommer. Jag har halvårsgamla projekt som ännu väntar. ”Den som tjatar mest prioriteras. Trist, men så är det”, berättade en man när jag frågade varför.
För några veckor sedan fick jag ett akut problem i huset och ringde närmaste hantverkare. Jodå, han skulle komma. Men dagarna och veckorna gick och det akuta blev alltmera akut. Eftersom jag inte är någon bra ”tjatare” så ringde jag istället en av de halvlokala. Han kom morgonen därpå, fixade det akuta och berättade:
– Många, inte alla, hantverkare på Storsudret tycker inte om när vi kommer in på deras ”revir”. Jobbar vi på samma bygge hälsar de inte ens.
Tack för alla kondoleanser efter tuppen Pekkas bortgång. En kvinna mejlar:
”Utan Pekka blir måndagarna fattigare. Jag grät faktiskt en skvätt när jag läste att han var död”.
Hönorna Hildur och Hilma har jag skänkt till en hönsgård i trakten. Jag gjorde ett ”hembesök” och tog för givet att de glatt kacklande skulle komma springande och stryka sig kärleksfullt mot mina ben.
De tittade inte ens åt mitt håll!
mejl: bison.gotland@telia.com