Hello dear!
Så inleder Victoria Kabran sitt e-mail till mig. Hon skriver att hon sett mig på Facebook och hon vill gärna ”diskus något mycket viktigt med du svarar mig tillbaka”.
Jag har fått en mängd liknande brev tidigare, men jag har hela tiden raderat dem. Men samtidigt har jag undrat vad det egentligen är dom vill, dessa okända personer från någonstans i världen. Säkert handlar det om pengar.
Den här gången svarar jag och sitter nu jag och väntar på att Victoria ska skriva tillbaka och berätta vad det är för något viktigt hon vill ”diskus” med mig.
Min äldsta dotter i Stockholm är på väg Gotland för att baka pepparkakor med mig. Det är säkert fyrtio år sedan vi senaste bakade tillsammans, så det är på tiden.
Enligt ett gammalt recept hon hittat ska det vara ister i degen. Hon undrar om jag vet var man kan köpa det. Ister, finns det fortfarande? Jag googlar och hittar ett nödrop från en person i Göteborg, som har jagat runt i affärerna och bara fått negativa svar. ”Förr hade vi ister, men inte nu längre”.
Jag ringer min dotter och säger att vi nog får baka efter ett modernare recept. För säkerhets skull kontaktar jag ändå handlaren här i byn och frågar.
– Ister? Hur mycket behöver du, vi har tio kilo? säger handlaren.
– 15 gram.
Kallröker fläsk och den jultraditionella fårfiolen i rökskåpet hemma på gården.
Min granne öppnar fönstret och säger att rökningen utgör en sanitär olägenhet.
Jag uppmanar honom att anmäla mig till regionens Miljö och Hälsa!
I den då och då återkommande serien ”Hur mår jag?`”, fortlöpande rapporter om mitt pågående åldrande, kan jag nu berätta att jag besökt vårdcentralen i Hemse.
Under relativt kort tid, mindre än ett år, har jag tappat åtta kilo i vikt. Byxor och skjortor har plötsligt blivit större. Utan att banta, utan att motionera, jag äter med god aptit och smäller allt som oftast i mig kakor, smaskiga efterrätter, chips och godis. Jag borde alltså gå upp i vikt, men resultatet blir det motsatta. Jag går gärna ner ytterligare fem kilo, men inte på grund av sjukdom.
Prov har tagits och mina lungor ska röntgas. Tänk om jag förklaras helt frisk, då har jag belastat den ansträngda och dyrbara sjukvården helt i onödan! Så något liten ofarlig orsak till min viktminskning hoppas jag att de hittar.
Ännu har jag inte fått något svar från Victoria Kabran. En av mina söner tycker att jag är en idiot som över huvud taget har svarat.
– Risken är att du nu kommer att dränkas av suspekta mejl från olika håll.
Mejl: bison.gotland@telia.com