Det är inte klokt vad en liten fluga kan ställa till med. Just denna fluga, en listig jäkel, har terroriserat mig hela dagen och jag misstänker också att det är samma fluga som väckte mig vid fyratiden i morse.
Jag tycker inte om flugor. Snudd på flugfobi, för när jag ser en fluga i min närhet kan jag inte koncentrera mig på någonting annat än döda, döda, döda. Och nu, äntligen, hade jag flugan i perfekt slagläge. Blixtsnabbt slog jag till, missade flugan men träffade en fyllt vinglas... Ja, ni fattar. Följande dränktes:
Instruktionsbok för laserskrivaren. Almanackan. Bensinkvitto från macken här i byn. Internethämtade artiklar från min tid i Vietnam under kriget. Recept på Fridas inlagda smörgåsgurka. Inbjudan till Wible Stenvarpasällskaps heldagsfinal. Kallelse till tandläkaren. Och schemat för bastuvärdar i nya bastun i hamnen.
Allt detta på grund av en fluga!
En man jag känner blev nyligen änkeman och nu lever han helt ensam ute på den gotländska landsbygden. Han ringer ibland för att ha någon att prata med. Den här morgonen vill han testa en idé.
– Det finns ju många som har samma problem som jag. Ensamheten efter en närståendes död. Jag funderar på att sätta in en annons för att komma i kontakt med andra i samma situation. Vi kanske kan bli en liten grupp som träffas då och då. Vad tror du om det, Bison?
Jag tycker det är en utmärkt idé. Redan i början av 70-talet, när jag jobbade på Expressen, ansågs ensamhet vara en av de största ”folksjukdomarna”. Jag reste runt i landet och gjorde en reportageserie om denna ensamhet. Det var en skakande upplevelse. Mest tagen blev jag av mötet med en ensamboende kvinna nära Stureplan i Stockholm. Hon hade ingen.
– Ibland ställer jag mig framför spegeln i hallen och pratar högt med mig själv för att prova rösten!
Har ni märkt att det är en ovanligt bra nyponhöst?
Folk jag frågar om de kokar egen nyponsoppa svarar för det mesta nej. Även de i min egen ålder, vi som är födda under andra världskriget med vedspis och ransoneringskort. Våra mödrar plockade alltid nypon och kokade soppa. Aldrig våra fäder. De var inkallade till kriget och när de ibland kom hem gjorde de saker som män skulle göra. Meka med gengasbilar, kasta varpa, dricka grogg och en del annat. Aldrig plockade de nypon och kokade soppa. I alla fall inte min far. Och idag, jag ser inga nyponplockare alls. Inte ens plockande mödrar.
Är jag den siste nyponsoppekokaren?
Flugan återvände.
Satte sig på datorns tangentbord. Jag smög mig på honom bakifrån (fegt?) och slog till. hilhy67 stod det på stodskärmen.
Flugan är död.
Ofrid över hans minne!
Mejl: bison@gotland.com