Är det bara vi gamlingar som tycker att den militära upprustningen av Gotland är åt fanders?
Henry ”Stolpskottet” Lindkvist, Hemse (92 år):
”Tänk, här lägger vi svenskar sådär drygt 40 miljarder av våra pengar på ett försvar, som tror sig ha en enda fiende, Ryssland”.
Wera Svensson i Visby (81 år): ”Man ska vara militär för att försöka slå i andra att detta betyder att Putin, som en vår tids Hitler, nu kommer att kasta sig över alla sina grannstater”.
Jag själv (76 år): ”Visst, säkert bra för arbetsmarknaden. Men det är väl inte försvarsdepartementet som ansvarar för sysselsättningen på Gotland?”
En morgon ser jag solen gå upp. Sen går den ner och en kvart senare upp igen.
Förklara det den som kan!
Erik Gadd i Visby dog den 17 december, nittio år gammal. Han var en gång annonschef på Gotlänningen och han var också en populär underhållare, mest känd för sin suveräna monolog om Klintens brandkår.
För några år sedan pratade jag med honom i telefon och jag lovade komma och hälsa på någon gång. Men det blev aldrig av.
Vi pratade om hans systerson Eric Gadd, känd sångare och låtskrivare. Båda två, Erik och Eric, bodde då i Stockholm. Jag frågade om hur det var att ha en berömd systerson med exakt samma namn (bortsett från k och c).
Erik svarade:
– Eftersom jag är den ende Erik Gadd i telefonkatalogen, så blir jag ständigt väckt av unga damer som vill snacka med den berömde sångaren. Eric har erbjudit sig att bekosta ett hemligt telefonnummer åt mig, men jag tycker inte det behövs. I min ålder skall man vara glad om man blir väckt av unga damer mitt i natten.
Skådespelaren Sven Wollter:
– Jag är glad åt mina krämpor, de visar att jag lever. När ingenting längre gör ont, då är jag död.
Julhelgen var lugn, rapporterar polisen. I stort sett har de bara behövt göra ett enda ingripande, efter rapport om en ihjälkörd rovfågel i Visby. En eventuell uggla. Utryckning. Men ugglan var ingen uggla utan en fiskmås.
Polisen tog hand om måsen och körde den till djurbegravningsplatsen vid Skogsholm utanför Visby. Här begravs sedan 1972 älskade husdjur, mest hundar och katter. Men fiskmåsar? I begravningsplatsens stadgar läser jag:
”Det är inte tillåtet att själv gräva ner sitt djur. Det finns också möjlighet att begrava djur i anslutning till minnesplatsen och priset är då 250:-”.
Hur administrerade de djurvänliga poliserna detta?
Det finns betydligt större hot mot vår säkerhet och framtida välfärd än Putin och Ryssland. Våra egna giriga kapitalister och de främlingsfientliga spökena till exempel.
Tänker på Sven Wollter.
Själv har jag en längre tid haft ont i min högra axel.
Jag lever!
bison.gotland@telia.com