Kanske har Gotland landets mest anonyma Sverigedemokrater. Läser en debattartikel om hur vi ska förhålla oss till SD:arna. Ska de tigas i ihjäl, eller ska vi ta debatten? Jag tror på debatt, men det är inte lätt när man inte vet vem dom är.
46 personer i Burgsviks valdistrikt röstade i senaste valet på SD. Med er tar jag gärna en debatt. Ska vi säga nu på torsdag hemma hos mig? Vid tretiden.
Jag bjuder på kaffe och sockerkaka.
Det har varit militärövningar på Gotland och fienden har invaderat ön. Jag tar för givet att ”fienden” är detsamma som ”ryssen”. Så var det i alla fall när jag gjorde min värnplikt på dåvarande I 18. Fienden anföll oavbrutet, helst på vintern när det var som jäkligast att gräva och ligga i tält. Angriparen fick inte namnges, men anfallen kom alltid från öster och med öster avsågs inte Finland.
I det nu avslutade ”kriget” var läget prekärt:
”Sverige är under attack. Fienden har tagit Visby flygplats och även landsatt trupper på ön. Det fienden inte vet är att soldater från Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur finns på plats ute i den gotländska terrängen”.
Komiskt. Att en invaderande fiendes underrättelsetjänst inte skulle ha en aaaaaning om dessa 100 hitforslade jägarsoldater från Norrbotten.
Så naiva är vi väl ändå inte?
Jag har inte målat min fiskebod rosa.
När vi någon gång på 1980-talet fick lov att bygga fiskebodar i hamnen var reglerna glasklara. Bodarna skulle målas röda med svarta knutar. De skulle se exakt likadana ut som bodarna vid Flundreviken i Visby. Jag försökte protestera, men gjorde ändå som kommunen bestämt.
Nu finns här 23 bodar i två rader. Rödmålade med svarta knutar. Vi är flera som tycker att det ser ganska trist ut och vi har pratat om att göra en kupp och rebelliskt måla om i någon annan färg. Det är det jag nu har gjort.
Men, som sagt, inte rosa.
Som väntat uppstod tumult efter beslutet om Ojnareskogen. En sida vann, den andra förlorade. Champagne och glädje. Sorg och ilska.
Signaturen HiH på norra Gotland mejlar mig:
”När ledarskribenter, politiker, företagare och fackliga företrädare varnar för de allvarliga följderna av regeringens beslut om Ojnareskogen uttrycker de inte bara en åsikt och, som det verkar, bottenlös besvikelse. De förvärrar och skadar förutsättningarna för nyetableringar på ön. Vem lockas till investeringar efter att ha hört alla negativa och överdrivna påstående?”
Själv har jag, uppvuxen i kalkmetropolen Slite, haft svårt att välja sida. Men när beslutet kom fick jag ändå fram ett litet försiktigt ”Bra!”. Det lär ju finnas mycket kalksten att bryta på annat håll. I Buttle till exempel.
Men vad tycker Buttle-borna?
Inte heller ljusblå.
Mejl: bison@gotland.com