Jag är på plats och nära vittne.
Kortsidan, femtonde bänkraden på familjeläktaren. Knappt tre minuter kvar och Erik Israelsson nickar in matchens enda och avgörande mål mot AIK. Barnbarnet och jag och tjugotusen andra i den fullsatta stadion skriker ut vår lycka.
I fem sekunder.
Då ser vi målskytten ligga där på gräsmattan. Hela hans kropp skakar av kramper och Hammarbys spelare vinkar i panik efter sjukvårdarna. Det blir alldeles tyst.
I en halv minut.
Då startar den tusenhövdade AIK-klacken på motsatta kortsidan sin väl inövade kör:
”Låt han dö! Låt han dö! Låt han dö!”
Svensk fotboll en solig söndag i september 2015.
Nyss var jag på Fårö och höll föredrag och visade Fårö-avsnittet ur TV-serien ”Linné på Gotland”, som fotografen Arne Carlsson och jag gjorde i början av 1990-talet. I filmen intervjuar vi Kurt Sandelin, en av Fårös kvarvarande bönder, när han hämtar släke (tång) på stranden. Släke, gamla tiders gödning på åkrarna, som i det moderna jordbruket ersatts med konstgödning. Men inte av Sandelin.
Nu, drygt tjugo år senare, ringer jag honom och frågar om han fortfarande använder släke.
– Jag har lagt av med jordbruket. Min son Rolf har tagit över gården och han använder fortfarande släke att gödsla med, säger han.
Gotlands ende släkbonde?
När jag denna gång kommer till Stockholm upptäcker jag att jag glömt datorn ombord på färjan. Panik. Men allt ordnar sig, datorn upphittad för avhämtning på färjeterminalen i Nynäshamn.
Tack var det blir det äntligen av att göra ett besök i Segersäng. Två stationsnamn utmed Nynäsbanan har jag undrat över varje gång jag åkt pendeln till och från Stockholm. Krigslida och Segersäng. Nu, efter att ha hämtat datorn, stiger jag därför av tåget i Segersäng. Jag måste få veta.
Jag har en halvtimme på mig till nästa tåg. Tillsammans med ett antal hemvändande barn från skolan i Ösmo (?) går jag uppför en lång backe och hamnar i Segersäng by. Här är alla hus nybyggda och av trä och rödmålade, utom några äldre fritidshus i diverse kulörer. Jag ska ta reda på om Segersäng har något med seger och säng att göra, eller om Seger är efternamnet på en person som ägt en äng här. Segers äng?
Får höra två teorier om varför alla hus är rödmålade. 1. Samtliga hus har levererats färdigmålade från samma fabrik. 2. Det finns ett beslut (byggnadsnämnden?) om att samtliga hus måste ha samma falurödaktiga färg, för att byn ska ge ett gammaldags intryck.
Men om namnet Segersäng får jag ingen teori alls. Inget vet. Nästa gång ska jag stiga av tåget i Krigslida.
Vem krigade och vem led?
Mejl: bison.gotland@telia.com