Klockan är 17.50. Torsdag kväll. Solsken, 17 grader i skuggan.
Utanför affären tidigare idag, i små gestikulerande grupper, stod vi och talade om torkan och det väntade regnet. En kvinna oroade sig för sina jordgubbar, en man med en mindre areal rödbetsplantor nämnde ordet katastrof, en kvinna berättade att hon köpt nya tunnor att samla det stundande regnvattnet i och själv skyndade jag hem och, i brist på tunnor, ställde skottkärran under en takränna.
I natt ska regnet komma, det är i alla fall vad vi tror och innerligt hoppas på. Vädersajterna – smhi.se, klart.se och yr.no - är för en gång skull överens.
Regn. Mycket regn.
Jag tittar ut över Burgsviken, långt, långt västerut där horisont möter himmel och hav.
Inte ett moln!
Det är bara en fråga om dagar nu. Personal från Migrationsverket har varit på asylboendet i Burgsvik och informerat dem som nu ska utvisas till Tyskland. Bland dem finns en man och en kvinna med ett spädbarn. De fick beskedet:
-Ni kan välja. Endera åker ni alla tre, eller också lämnar ni barnet här! Barnet, en liten pojke, kan formellt sett inte utvisas eftersom han är född i Sverige.
Men... nej, jag fattar inte. Är verkligen lagarna så kubistiskt utformade att en separation mellan föräldrar och ett barn, som fortfarande ammas, betraktas som ett ”erbjudande”?
Jag måste ha fattat fel.
Vaknar mitt i natten av att sovrummet lyses upp av några blixtar med efterföljande muller. Det regnar!
Tryggt somnar jag om.
Prinsessan Leonore må vara hur söt och hur mycket hertiginna av Gotland som helst, men jag fattar inte den hysteriska uppståndelsen när hon i förrförra veckan, tillsammans med sina föräldrar Madeleine och Christopher O´Neill, en hord livvakter, tjugofyra journalister, besökte Gotland.
När vi nu envisas med att behålla kungahuset, då räcker det väl med fjäskandet runt den blivande drottningen och hennes ungar!
De övriga, inklusive hertiginnan Leonore, får väl försöka klara sig utan hjälp av oss skattebetalare.
Nu laddar jag för EM. På Fiket där jag ska försöka bli ”Storsudrets Mästertippare” (alla svenskmatcher plus finalen). Men också på Campingen och någon gång kanske hemma i TV-soffan.
Jag ska nörda!
Äsch, inte fick de här regndropparna mig att jubla.
10 millimeter!
Min första reaktion var att ”det är väl som vanligt”. Allt regn faller på mellersta och norra ön, men vi här söder om Fidekorset får ingenting.
Så jag ringer min varpakompis, f.d morotsodlaren i Bäl.
-10 millimeter? Ja, det är ungefär samma som här, säger han.
Jag flyttade till Burgsvik för drygt femton år sedan och köpte då ett paraply.
En helt onödig investering.