Visst skulle det vara uppiggande om de riktigt rika, åtminstone någon gång, kunde erkänna att de har det oförskämt bra? Men i deras värld är varje förlorad procent i aktieportföljen en katastrof, varje tioöring i ökad skatt ett socialistiskt skamgrepp, varje nytt klimatavtal ett dråpslag mot välfärden.
Inför kommande löneförhandlingar hoppas nu direktörerna för de stora svenska exportföretagen på 0 procent i löneförhöjning för... ja, just det. För arbetarna.
Ekonomijournalisten Bengt Ericson i sin bok om Sveriges ekonomiska elit: ”I Schweiz har Jacob Wallenberg just avslutat ett styrelsemöte i ABB. Det pågick i sju timmar och han kvitterade ut ett arvode på 440 000 kronor. I Västindien glider Arne Mårtensson in mot hamn i sin nitton meter långa segelkryssare. Femtiofem år gammal pensionerade han sig i Handelsbanken. På pensionskontot tickar betryggande 225 miljoner kronor”.
I min ständiga jakt efter den perfekta gotlandslimpan har jag nu bakat ytterligare en. Dessutom har jag hämtat en stenugnsbakad limpa från Gull-Britt Gardell vid Lauks i Lokrume. Båda blev bra, i synnerhet Gull-Britts. Men som jag minns gotlandslimporna från förr är de ändå inte. Mina smaklökar har kanske förändrats, eller också är nutidens mjöl annorlunda?
En som engagerat sig i mina brödbak är Göran Jonsson i Stånga, inflyttad bagare med eget bageri i Fliseryd i Småland. Han har levererat ett recept på ett tvådagarsbak, som han vill att jag provar. Fast någon genuin gotlandslimpa lär det inte bli, för han kallar sin variant för en ”Gotlands/Östra Smålands/Ölands/Vissa delar av Blekinge-Limpa”.
Utan pommerans!
Avslöjandet i förra krönikan, om att jag säger örongott istället för örngott, har resulterat i en del ironiska kommentarer. Typ: ”Du som är skribent bör väl veta att det heter örngott!”
Ha! säger jag bara.
Eva Brindt i Visby mejlar: ”Du har alldeles rätt i dina funderingar. En gång har det hetat örongott, men som med många andra ord, med ett slarvigt uttal som blir vanligt, accepteras det nya ordet till sist. Och så kanske det blir med gomorron och gokväll också.
Per Ejeklint i Stockholm: ”Jag säger också örongott, det klingar vackert som en sirénsång och drar en till sovrummet. Själv drar jag mig Folket i Nifelhem av Oscar Levertin (1862-1906) till minnes:
”Kärlek är ej befrielsens sång//men ett svårmod gemensamt//Stolta och blyga på samma gång//bära det bästa de ensamt//Alla de drömt om en högsta lott//men sig dock nöja med niter//Även på samma örongott//hjärtana bli eremiter”.
Göran Ekblad i tidningen ETC: ”För oss i den rika delen av världen gäller det livet eller pengarna. För de andra sex miljarderna gäller det ”bara” livet – pengarna har vi blåst dem på för länge sen”.
Mejl: bison.gotland@telia.com