Karl-Olof Hinas var född i Bäl, bosatt i Bäl och under många år kyrkvaktmästare i Bäl kyrka. Hans fru är begravd på Bäls kyrkogård. Nu är Karl-Olof död och familjen ville därför att han skulle begravs i sin hemkyrka. En lördag.
Men se det gick inte. Inom Norra Gotlands pastorat ska begravningar ske på fredagar. Lördagar är ämnade för dop och bröllop. Därför fick begravningsgudstjänsten flyttas till Visby!
Outgrundliga äro Herrens tjänare.
Trots att jag i år ska fira jul utan någon familjemedlem, måste jag ändå planera som om det blir fullt med folk kring matbordet. Jag kan bara inte låta bli.
Jag tänker inte räkna upp allt, det tar för mycket textutrymme. Röka fårfiol, minst fyra sorter sill, gravad egenfångad lax... Och ytterligare fjorton ”måsten”.
Nu kommer det nog ändå inte att bli så mycket, för jag har redan kroknat efter några tidiga misslyckanden. Citrontryffel (recept i bilaga om gotländsk julmat i GT) blev ett totalhaveri och den intensiva jakten på egen lax har hittills bara resulterat i några flundror.
Men man kan väl fira jul ändå?
Ska dock baka gotlandslimpa med nytt mjöl till jul.
Misslyckas jag den här gången också, har jag blivit lovad en garanterat lyckad limpa i Lokrume.
I en folksamling (cirka tre personer) i affären pratar man om sängkläder. När jag hör en säga ”örngott” vill jag kliva fram och rätta – ”Det heter örongott!” – men sansar mig. För tänk om jag har fel! Jag har alltid sagt örongott, för det är ju det mest logiska. Det känns gott för öronen att ligga på. Örnar har ingenting med det här att göra.
När jag kommer hem uppsöker jag befintliga uppslagsverk, Norstedts ord- och uppslagsbok och Google. Norstedt: ”Örngott, överdrag för tygkudde”. Google: ”Örngott är det överdrag i tyg som i påsliknande form träs över kudden i sängen”.
Jag hittar öronpropp, öronsusning, öronvax, öronlappsfåtölj, men inte ett enda örongott.
Lucia på söndag.
Undrar om den unge byggaren här nere på södra delen av ön fortfarande varje år skickar in ett fotografi på sin mamma i hopp om att hon ska bli Gotlands lucia? Jag skrev om det i en krönika för cirka tio år sedan. Byggarens mamma var då cirka fyrtio år och han tänkte inte ge sig förrän hon blev lucia. Hittills har hon inte ens blivit tärna.
Men fint tänk av sonen.
Begravning enbart på fredagar.
Dop och bröllop på lördagar.
Glädje och sorg samma dag, klarar prästerna inte av det?
Mejl: bison.gotland@telia.com