När Ulf Lundell blev vän med moster Elsa

Krönika SIGNERAD BISON2015-09-28 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tidig morgon och jag kör genom det dimmiga gotländska landskapet mot Fårö, för att hålla föredrag om Carl von Linnés besök där i juni 1741.

På några kilometers mellanrum utmed vägen står små grupper eller enstaka barn och väntar på skolbussen. Men där står också en vuxen, en förälder, som sällskap och vakt. Det ser tryggt och bra ut tycker jag.

Jag noterar också att jag inte längre ser några ensamma hästar i de inhägnade hagarna. De är minst två, ofta fler. Så sent som i januari ondgjorde jag mig över hästhållningen. ”Snöslask och blåst. På många ställen är det bara en ensam häst i hagen. Ingen med något skyddande täcke mot den våta snön och blåsten. Hästarna står dessutom i djup äcklig gegga, inte en enda gräsplätt med fast mark”.

Så jag tänker fortsätta hålla utkik. Hästar vill inte vara ensamma, vill inte frysa och vill ha någorlunda fast mark under hovarna.

Gotländska morötter för 1:25 kr/kilot i affärerna. Hur är det möjligt? Någon måste förlora på den här kommersen och jag tar för givet att det inte är handlarna.

Ibland kör det ihop sig. Ordentligt. På fredag begravs min älskade moster Elsa. Min sista moster och den sista överhuvudtaget i den här generationen Godman. En mycket känd kvinna i Slite. Älskad av Ulf Lundell, som besökte hennes kafé på Storgatan i Slite och skrev om henne i sin debutbok Jack. Och Elsas kiosk vid Badhusparken är numera kultstämplad och har fått en ny fin skylt. Hon fick inga egna barn och skämde därför bort mig till max långt upp i vuxen ålder.

Samma dag som begravningen åker jag runt på Gotland och hämtar dunkar med gotlandsdricke till VM:et vid Holmhällar dagen därpå. En pinsam krock, men jag ska försöka anpassa min drickrunda så att jag kan stanna till och vara med på begravningen i Othem kyrka. Minnesstunden efteråt får jag däremot hoppa över.

Men moster Elsa förlåter mig nog och är det som många tror, att de döda ändå har full koll, så vet jag att hon ler ner mot mig och säger: ”Lille Benne!” För henne har jag aldrig varit Sluggo (skoltiden) eller Bison (vuxen ålder). Alltid ”Lille Benne”.

Men vad jag minns, dricke gillade hon inte.

För två veckor sedan berättade jag om den kände ekonomen Martin Armstrong, som med en matematisk modell förutspått ett flertal börskrascher med stora finanskriser och kaos som följd. Nästa krasch inträffar, enligt Armstrong, den 1 oktober. Det är nu på torsdag.

Så håll i hatten, plånboken och aktieportföljen!

Och på tal om drickbilen.

Ring mig på min mobil 070 5227447, inte på min fasta telefon , så kommer jag och hämtar!

Före eller kanske efter moster Elsas begravning.

Mejl: bison.gotland@telia.com

KRÖNIKA

Läs mer om