På den helgfyllda färjan (1 300 passagerare) till Gotland träffar jag en man.
– Har du varit på upptäcktsresa? säger han.
Upptäcktsresa? Det är sällan man hör någon använda det ordet. Upptäcktsresor förknippar jag med dem Sven Hedin, Sten Bergman, Thor Heyerdahl, Roald Amundsen, som för mindre än hundra år sedan gav sig ut i världen och hittade platser som ingen visste fanns och människor som tidigare inte existerat. Idag är allting upptäckt och utforskat. Trist.
Men okej, jag har varit på upptäcktsresa. I Lettland och Litauen i en och en halv vecka.
Jag behöver göra sådana resor ibland. Om inte annat, som nu, för att fly undan den unkna och inhumana klappjakten på människor på flykt. Och påminna mig själv om att jag bor i ett av de bästa och mest humana av alla länder. Visst har jag råd att avvara någon ynka promille, till och med procent, av mitt dagliga överflöd?
På ett museum i Kuldiga i Lettland träffar jag en ung kvinna, som berättar att av stadens cirka tio tusen innevånare är en fjärdedel romer. Barnen klara sig bra i skolan och föräldrarna gör allt för att lära sig språket och hitta jobb.
– De är inte som ryssarna som bor här. I synnerhet ungdomarna, de vägrar lära sig lettiska och vill inte jobba. Dem har vi problem med, säger kvinnan.
Jag har också gjort den här resan för att samla material till en ännu oskriven bok. Jag har skrivit ett femtontal sidor, men dem kommer jag nog att skriva om helt när jag kommer hem.
Kanske skriver jag något om gräsänderna i Kuldiga. Jag står länge och studerar dem där de, nedströms från Europas bredaste vattenfall, Ventas Rumba, cirka 250 meter brett, snattrande simmar omkring. Jag antar att deras snatter är ett slags språk, inte bara ett läte.
Har svenska och lettiska gräsänder samma språk? Om nu snattrandet är olika, skulle då en lettisk and välkomnas i en svensk andflock?
Integrationsproblematik på andnivå. Vad säger SD?
Utan pass åker jag omkring och lever lyxigt för inte alltför mycket pengar. Rum med frukost på fina hotell kostar inte mer än cirka 400 kronor. Mycket billigare än en liten hytt på färjan mellan Ventspils och Nynäshamn. 800 kronor, frukost tillkommer.
Resan utan pass fungerar tills jag på hemvägen ska köra på färjan i Ventspils.
– Passport please!
– My passport is in Burgsvik on Gotland (närmare bestämt på skrivbordet bredvid datorn).
– You must have passport!
– But I have körkort.
– Passport!
Men det löser sig. En gränspolis kollar mig och bilen på datorn.
– Next time passport!
Jag lovar.
Det 250 meter långa vattenfallet i Kuldiga är bara en meter högt!