Min goda vän - hon som nyligen fick sitt livs svåraste besked: Cancer! - ringer från sjukhuset på fastlandet och är ledsen.
– Ingenting händer, jag får inga besked. Kanske ska jag bli opererad i nästa vecka, kanske inte. Och när jag blir ledsen och gråter, det gör jag ofta, tycker personalen att jag är gnällig.
Det är en allvarlig cancer hon har. Magen och levern är angripna och prognosen är inte bra. Hon orkar inte läsa, inte se på tv, kan inte äta utan ligger med dropp, timmarna och dagarna sniglar sig fram och hon kan inte göra något annat än vänta.
På ett besked.
Undrar om jag får båten i sjön i år. I fjol sjösatte jag visserligen, men inte en enda tur ut till fiskebankarna i Burgsviken blev det. Fråga mig inte varför, det bara blev så. Eller blev inte. Av.
Jag har dessutom två båtar nu. Den gamla, en eka, tänker jag sälja, men det har inte blivit av. Det heller. Och motorcykeln? Den står där obesiktad och med startproblem. Och taket som borde tjäras, syrenhäcken klippas, utedasset målas, den raserade delen av stenvasten repareras, det blivande stenpartiet stenas...
Vad är det med mig?
”Det kommer snart att gå fullständigt åt fanders med vår gotländska nationalsport varpan. Vi är ett antal överåriga gubbar...”
Så skrev jag i en krönika för exakt tre år sedan. Jag spådde då att vår gotländska nationalsport är död som tävlingssport med rätt att ordna SM om tio år. Alltså 2022. Jag är dock beredd att ändra på den profetian. Jag tror det är slutkastat redan 2020.
Hade inte öns yngsta varpaklubb, Mulde VK, funnits hade ”döden” kanske kommit ännu tidigare. Eldsjälarna i Mulde arrangerar tävlingar, testar nya regler och tar med några timmars varsel över nedlagda tävlingar (nu senast Hellvi-varpan). Men vad hjälper det? Det måste också finnas en vilja i klubbarna att ställa upp när det anordnas tävlingar.
Hittills i år har det varit mycket dåligt med det. Vid fjolårets SM i Motala inleddes tävlandet i största klassen (oldboys) med kvartsfinaler!
Blir det inte bättre vid SM i Eksta i sommar, sänker jag årtalet för varpans tragiska bortgång med ytterligare två år till 2018.
Så här långt i skrivandet, jag ska bara avsluta, inser jag att den här krönikan verkligen inte är någon positiv lustfylld läsning. Dystert värre. Så därför slutar jag:
Strålande solsken, grillpremiär i kväll, bastun i hamnen äntligen klar, två ton kirskål bortrensad i en blomrabatt, kanske är min väns cancer inte så farlig, Hammarby vinner nog nästa match... Och sist men inte minst:
Hittade i morse äntligen två strumpor med samma mönster!
Mejl: bison.gotland@telia.com