I hamnbastun sitter vi några hel- och halvnakna kvinnor och män i det allt tidigare kvällsmörkret och svettas. Trots inledande tveksamhet har de könsgemensamma baden blivit en succé. Några använder baddräkt, andra är helt näck. Inget konstigt alls.
Och havsvattnet börjar bli riktigt badbart. Åtta grader.
För någon veckan sedan skrev jag om mannen som blivit ensam efter hustruns plötsliga död. Han ringde mig.
”Jag funderar på att sätta in en annons för att komma i kontakt med andra i samma situation. Vi kanske kan bli en liten grupp som träffas då och då?”
Det var många som hörde av sig.
Kvinna, mellersta Gotland: ”Jag förlorade nyligen min man och ensamheten blev total. Jag har frågat på Visby lasarett om det finns någon sorts sorgegrupp och fick veta att det finns en grupp för anhöriga till patienter med demens. Men min man var inte dement. Även om man har vänner så är det inte samma sak, jag tycker att jag ”tränger” mig på ibland när jag ringer eller besöker dem, vilket dom artigt intygat att jag inte gör, men den känslan finns där likväl”.
Man, 44 år: ”Vi åt frukost tillsammans. Hon sa att hon kände sig lite trött och gick in i sovrummet för att vila. Där hittade jag henne död. Det har gått tre år nu och jag har försökt ”rycka upp mig”, men hade vi inte haft barn då hade jag nog tagit livet av mig”.
Diakoner Norra Gotlands pastorat: ”Det kan vara otroligt tungt att ta första steget att hitta nya vänner. Kyrkan ordnar många dagträffar, dit man är välkommen oavsett vilken situation man är i. Sorgen har liksom ingen tidsbegränsning eller bäst-före-datum. Ibland kan man också ha sorg kring någon som ännu är i livet, men som ändå glidit ifrån en, i sjukdom eller av andra orsaker. Första steget att bryta isolering är att prata om det och be om hjälp”.
Varför alltid ett sådant enormt ståhej och mediapådrag kring Nobelpriset i litteratur?
Årets medicinpris delas av tre forskare för sina upptäckter för bekämpning av parasitmasker och malaria. Sjukdomarna drabbar årligen hundratals miljoner.
Men ändå ett Nobelpris i skymundan.
1 oktober kom, men ingenting hände.
Den kände och kontroversielle ekonomen Martin Armstrong förutspådde att en ny förödande finanskris skulle drabba världsekonomin just den här dagen.
I alla fall förblev min egen ekonomi intakt. Jag har fortsatt råd till mat för dagen och till bankräntorna på mitt hus. Oroar mig däremot för de mörka krafter, som allt mera högljutt ropar att vi inte har råd att ta emot fler flyktingar och som i sina aftonböner ber om fortsatt framgång för Sverigedemokraterna.
Där, i bastun, föds ofta djupa viktiga tankar.
Till exempel.
Varför har vi män bröstvårtor?
Mejl: bison.gotland@telia.com