Under mina numera begränsade jordenruntresor kör jag alltid vilse i södra Småland.
Så också denna dag.
För att slippa den trista och stressande motorvägen från Malmö genom Blekinge till min syster i Kalmar, väljer jag de slingrande småvägarna genom skogarna. Jag siktar på småländska Pellamåla men hamnar i Eringsboda i norra Blekinge, en idyllisk liten by med cirka tvåhundrafemtio innevånare, fotbollslag i division 6, Eberneserförsamling med sju andakter i april, Folkets hus, en liten servicebutik med servering, egen brandkår och sydöstra Sveriges största danspalats. Tre fina villor till salu, ingen dyrare än 550.000 kronor. Men inte någon spekulant på snart två år.
– En bra plats att bo på, men ändå flyttar folk här ifrån, typiskt glesbygdsproblem, säger hon som äger butiken. Jag säger att jag vet hur det är och köper en glass och letar mig, efter ytterligare en vilsekörning, till slut fram till Kalmar.
Påsken är över, så kanske borde jag spara det här till nästa påsk. Men det fungerar inte så, jag kommer att glömma bort det. Och plockgodis äter vi ju året runt, inte bara till påsk. Efter att ha läst följande i en tidning tänker jag nu sluta äta den här typen av godis.
Löss: För att färga godis, bland annat geléhallon och Ferraribilar, används krossade sköldlöss.
Regnskogar: Utvinning av palmolja är enligt WWF en av de största hoten mot våra regnskogar. Palmoljan används i vaniljpraliner, sötlakrits, Dajm och löständer.
Mögel: Citronsyra (E133), som används i nästan all slags godis, framställs ur en sockerblandning som behandlas med svartmögel.
Så nu blir det bojkott, men nästa påsk har jag säkert glömt varför.
Jag har länge fört en hopplös kamp mot de värsta formerna av ”nysvenskan”. Som till exempel Öppna upp (och allt annat ”uppande”), Sale, Precis, Liksom, Typ, Fett...
Från Namn och Nytt i Dagens Nyheter stjäl jag följande exempel på ”det förändrade språket”.
Jag har varit sjukt sjuk ett tag, men nu är jag sjukt frisk.
I vilket landskap ligger Halmstad? Det vet väl alla? Nejdå, inte alls. En deltagare i ”Vem vet mest?” i TV svarade Värmland och jag blev inte det minsta förvånad. Den yngre generationen, fyrtio år och nedåt, är urusla på svensk geografi. Jag har testat mina egna barn och resultatet är ingenting en far går omkring och skryter med.
Ett undantag. Mitt 10-åriga barnbarn Albin. Jag ställde en rad, efter hand allt svårare geografiska frågor. Han svarade rätt på alla! Till slut klämde jag till med: Vad heter gränsstaden mellan Sverige och Finland? Han svarade Torneå.
Fel, fel, fel, jag tänkte på Haparanda, men rätt, rätt, rätt, Torneå är gränsstad på finska sidan.
I kväll ska jag leta mig hem till Gotland igen. Det är nog dags att klippa gräset?
Mejl: bison.gotland@telia.com