Skördar vårens första åtta sparrisar. Det känns som julafton eller kräftpremiär. Högtidligt.
Vi småskaliga odlare gläds för det lilla.
Fyra djupa andetag, sedan är det klart.
– Lunginflammation, förklarar den danska läkaren på vårdcentralen i Hemse.
Som om jag inte redan anade, nästan säkert visste. Förkyld, ont i bröstet och flåsande efter fyra spadtag i trädgården. Så klen är jag normalt. Känner mig lite stolt när läkaren bekräftar min hemmadiagnos.
Förklarad fullt frisk hade gjort mig sjuk av oro.
En lantbrukare i Burgsvik har av länsstyrelsen fått tillstånd för skyddsjakt av tio fridlysta vitkindade gäss.
Tio stycken, det gör väl varken från eller till, de kommer ju i tusental och äter upp bondens grödor.Varför fridlysta när det finns så många av dem?
Fridlys kråkorna istället!
När blir du olönsam gamle man?
Osökt kommer jag att tänka på konstnären Peter Tillbergs berömda målning ”När blir du lönsam lille vän?” Tavlan hänger på Moderna museet i Stockholm och visar elever i ett klassrum i en svensk skola. Eleverna, med sina gråa ansikten, tittar håglöst på sin lärare, utom en flicka, som drömmande tittar ut genom fönstret på det gråtunga landskapet.
Läser en insändare från en nybliven pensionerad man, som nu betraktar sig som en belastning. ”För det tycks vara olönsamt att satsa på de gamla”.
Ja, visst är det väl det. Ur krasst samhällsekonomiskt synpunkt skulle det vara perfekt om vi dog dagen efter 65-årsfesten.
Men jag då? Som fortfarande jobbar en del och betalar skatt på det jag tjänar. Inte så mycket, men ändå skatt. Och frånsett några besök på vårdcentralen belastar jag ännu inte sjukvården särskilt mycket. Jag är inte i behov av rollator med tillhörande rampbygge för att komma ut och in i min bostad. Samhällssubventionerade hjälpmedel i övrigt klarar jag mig tills vidare också utan.
Så när blir (blev) jag olönsam?
Måste göra ytterligare ett inlägg om färjan/bussarnas tidtabeller. I förra krönikan handlade det om att bussarna från landsbygden inte transporterar folk, som ska med fredagsfärjan 12:45, längre än till busstationen.
Min dotter kom till Visby med sena färjan 00:20 i tisdags. Sista bussen gick 21:45, så hon fick hämtas med bil. Nästan tjugo mil.
Mitt förslag: Förbeställda transporter med minibussar. Det borde väl vara värt ett försök?
Jag gör det lätt för mig.
Kokar den färska sparrisen i lättsaltat vatten med lite citronsaft, en klick smör och några sockerbitar i drygt fem minuter. Äter med skirat smör, flingsalt och parmesanost.
Halleluja!
Mejl: bison.gotland@telia.com