Jag har tänkt göra det i flera år, men först nu blir det av. Turista. På Gotland.
Visst har det hänt att jag ibland gett mig av hemifrån och åkt runt och tittat på samma saker som turister gör. Asunden utanför Slite, utsikten från Högklint, Fornsalen, Östergarnslandet, loppisar, ja till och med Fårö...
Men åka iväg på morgonen, komma hem efter sex timmar och sova i egen säng, det är inte att turista. Det kallas utflykt.
Turism kräver övernattning med logi inklusive frukost.
Jag stiger upp tidigt, äter en stadig frukost och packar bilen med diverse viktiga förnödenheter för en semesterresa. Sängkläder (då blir det billigare på vandrarhem), kylväska för att hålla drycker och känsliga matvaror rätt tempererade, regnkläder (man vet aldrig), en varm tröja för kyliga utekvällar, en summa kontanta pengar (det behövs ibland), en god bok att, i ljudet av vågors klirr mot strandkanten och måsars skrik, bakåtlutad mot solvarm vägg till en fiskebod, sitta och läsa i. Fyra kallingar.
Första dagen hinner jag till Garda och Ekbackens pensionat. Här har det tidigare varit äldreboende och i vinter anländer de första flyktingarna, de som Region Gotland lovat en fristat. Hoppas de får ett lika varmt välkomnande som de baltiska flyktingarna under andra världskriget fick. Jag tror inte ens att de mest högljudda nazisterna protesterade. I alla fall inte i Slite där jag växte upp.
Nästa dag vidare norrut. Läser på anslagstavlan utanför Lau kyrka att Sofie och Matthijs ska gifta sig och bygdens folk bjuds in till brudvisning på kvällen.
Så olika många andra gotländska kyrkor den här är. Inte alls lika mörk och ”trång”, mera som en katedral med mycket ljus och rymd och i bänkraderna mjuka sittdynor av lammskinn mot sittskav. Hit måste jag någon gång åka och lyssna på musik och sång!
Raukområdet vid Folhammar. Jag hör bara folk som pratar fastländska. Ljudet från vågorna som rullar in mot strandkanten är ljuv musik och jag tycker synd om alla förbilande joggare, som missar det bakom sina örontäckande musikstationer.
Kväll. Grannen i Lärbro, en gång militärförläggning och fångvårdsanstalt, nu vandrarhem, gym och restaurang Astuen med sina enorma pizzor.
Om fångvårdsanstalten brukar Smaklösa sjunga (melodi ”Öppna landskap”):
Jag trivs bästa på öppen anstalt,
nära Lärbro vill jag bo,
några månader om året
så att hustrun kan få ro.
Nästa dag ska jag lyssna på just Smaklösa vid Hellvi gamla skola. Men om det och resten av denna turistresa i ”eget land” berättar jag i nästa krönika.
PS. För sent upptäcker jag att jag glömt glasögonen hemma och blir tvungen att ge upp den goda boken. Frysväskan förblir tom frånsett tinade frysklabbar och regnkläderna kunde jag lika gärna ha lämnat hemma. Av fyra kallingar använder jag bara två. Onödigt mycket packning alltså.
Mejl: bison.gotland@telia.com