Det känns direkt, det är något som inte stämmer. Fredag. Jag ligger kvar i sängen en bra stund och funderar. Vad är det som händer?
Tittar ut genom sovrumsfönstret och ser att lövverken i de höga kastanjerna knappt rör sig. Jag går upp och kollar syrenhäcken på andra sidan huset. Samma sak där, knappt en rörelse i den blommande häcken. Och ute i viken, inga vita gäss.
Det blåser inte!
Utan att ha tillfrågat SMHI vågar jag påstå att det senaste halvårets blåsande slagit alla rekord. Och alla jag pratar med säger samma sak: ”Jag är så förbannat trött på det här eviga blåsandet!”
Och vad är blåst egentligen till för? Regn och sol har ju sin funktion, men blåst. För segelbåtar, drakflygning och vindkraft, något annat kommer jag inte på just nu.
Vid en av mina sällsynta städningar av skrivbordet hittar jag ett litet tidningsurklipp. Jag tror det är från ett av Magnus Ihreskogs lördagskrönikor i GT från tiden efter förra skrivbordsrengöringen (cirka tre månader):
Jag anser mig vara normalbegåvad. Ibland, i stunder av hybris, tänker jag att jag rentav är smartare än de flesta. Sen försöker jag fästa nya vindrutetorkare på bilen.
Lysande!
För att muntra upp mig själv köpte jag en dag tre hekto räkor, skalade dem och åt dem som snask utan någonting till.
Jag berättar detta i hopp om att få svar på något jag länge undrat över. Hur kommer det sig att alla räkor, inte bara honorna, bär på rom?
Svettigt. Naket. Ljuvligt.
Bastun i hamnen är testbadad.
I förra krönikan berättade jag om mitt plötsliga och helt oplanerade inköp av tio pelargoner. Eftersom jag tidigare aldrig ägt en pelargon bad jag om råd. Duger helt vanlig jord uppblandad med hönsgödsel, eller måste jag köpa särskild pelargonjord?
Jag trodde jag skulle få massor med svar, men jag fick bara ett. Från Ingrid Thunegard i Boge:
I Sydafrika, där växer det 100-tals vilda sorter på sand. Så blanda du sand som du har nära dig med vanlig jord och gödsla med hönsspillning så växer de vidare. Pelargoner är det härdigaste som finns om de slipper kalla vårnätter ute.
Skådespelaren Peter Magnusson kör med bil på en motorcyklist i Stockholm och smiter från platsen.
– Jag var chockad och rädd, förklarar han.
Han döms för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. Men den skadade mc-föraren har inte råd att processa om skadestånd.
Så fungerar rättsväsendet, de fattiga vågar sällan ta strid mot de rika.
Innan jag skickar in det här till tidningen, inspekterar jag mina pelargoner ute i trädgården. De har blivit ordentligt tilltufsade av blåsten och längtar nu efter en längre tid med värme och svaga vindar.
Vi, pelargonerna och jag, håller tummarna.
Mejl: bison.gotland@telia.com