Margot Wallström lär ha uttalat sig negativt om Saudiarabien. Hon ska ha sagt något i stil med att landet inte respekterar mänskliga rättigheter och att landets rättssystem är medeltida. I vår upp-och-nedvända värld ska hon nu stå till svars för det.
Det Margot Wallström lär ha uttalat om Saudiarabien och dess rättssystem har beskrivits som skarp kritik. Det är en grov förvrängning. Hennes uttalanden är hovsamma och milda. En avsevärt skarpare ton hade varit på sin plats. Ja, om man är utrikesminister i ett land med ambitioner när det gäller området mänskliga rättigheter är det väl närmast en skyldighet att uttala sig betydligt skarpare om ett land där man offentligt piskar oliktänkande till döds.
Men trots att hennes uttalande inte bara är fullständigt sanna utan dessutom, som sagt, lite väl mesigt milda så har hon hamnat i skottgluggen. Och från fasorna på näringslivets stormiga hav har den i och för sig duktiga men lite oförsiktiga utrikesministern sökt lä hos – hör och häpna – pappa kungen. Nu ska man gemensamt släta över och gulla till det med diktaturen i Saudiarabien.
Olof Palme – av alla – lär ha sagt att man i utrikespolitiken ska vara varsam med orden. Det låter förståndigt i bemärkelsen att man ska välja sina ord noga. Och i exemplet Saudiarabien kunde man med fördel ha valt ett skarpare tonläge. Man skulle till exempel kunna förklara att den hemåkande ambassadören inte är välkommen tillbaka till Sverige.
Men nu är det ju så att Saudiarabien är Saudiarabien och Saudiarabien styr och ställer i Arabförbundet och svensk exportindustri säljer en hel del till länderna i detta förbund. Därav stormen; hur kan man låta värnandet av mänskliga rättigheter lägga hinder i vägen för affärerna? Det var väl oöverlagt?
Jag är den första att erkänna att handel är en av våra viktigaste kulturyttringar. Genom århundrandena har handel över gränserna och mellan olika folk bidragit till ökad förståelse och berikande utbyte människor emellan. Men det kan inte motivera att man sätter munkavel på sig själv i frågor som står över de kommersiella förutsättningarna. Vi må exportera för 1, 100 eller 1 000 miljarder till Arabförbundets länder. Det är ointressant.
Priset på mänskliga rättigheter och värnandet av dessa är obetalbart. Så enkelt som det är sagt.
Diplomatisk balans och måttfullhet.